Helsingborgs-Posten – 20 augusti 1860, sida 2

eder till ansvar? frågade baronessan ... Ni vet således icke att jag är förlofvad med Perry?... Begriper ni inte att jag vill göra slut på detta brottsliga förhållande, som han ingått blott för tillfredsställande af sina sinliga kärleksnycker? — Förlofvad ... ljöd det ur Antys beklämda bröst, på hvilket baronessan hade vältrat en förfärlig last... och under det den fina handen for öfver pannan, som ville hon förjaga en elak dröm, stammade hon:... nej ... det är bara en nedrig lögn... lögn... hör ni? — Ni är impertinent, kära barn, och jag vill derföre icke längre fortsätta detta samtal, hvilket... såsom ni sjelf rigtigt nog anmärkle ... ej anstär mig. Akta er, ni, för baronessan von Goestz!... och dervid kastade hon några guldmynt på disken, och störtade ut genom dörren, under det hon slungade en sista triumferande blick på den af skråck och fasa vanmäktiga flickan. Von Busch vågade icke fråga huru baronessans besök aflupit, ty han såg det moln, som låg lägradt på hennes ansigte, och hon kände ej heller någon lust att inlåta sig i samtal med honom deröfver. Lika tysta svin de kommit, gingo de nu tillbaka till hennes bostad, hvarpå herr v. Busch genast aflägsnade sig, sedan han erhållit ett helt kort tack för silt besvär. bå baronessan hade asskedat herr v. Busch, salte hon sig ned och skref några rader till Perry, i hvilka hon bad honom så snart som möjligt infinna sig hos henne. Skyndsamt hopvecklade hon derpå den sirliga biljetten och lemnade den åt en betjent till vidare fortskaffande. Nu först kände sig hennes tryckta hjerta