om den unga slickan ej, säsom hon sjelf, kunde boromma sig af en stolt och imponerande skönhet, så lät dock hennes yttre äskådning sluta till en rikedom af djupa och ädla känslor, som måhända utofvade en ännu större dragningskraft. Under andra förhållanden hade Antys behag säkerligen stämt äfven baronessan ... såväl som alla andra... till hennes fördel, men nu betraktade denna hennes anspråkslösa frimodighet endast såsom ett vapen, men dock såsom ett farligt vapen, hvilket hon måste krossa, för att kunna segra. Hon förstod nu ganska val, huru Perry hade kunnat blifva intagen af den unga flickans egendomliga skönhet, samt huru han vid närmare bekantskap med hennes inre dygder hade kunnat förledas till det afgörande steget, att vilja gifta sig med Anty. Under ett ögonblick föreföll det nu Therese, som om förhållandet mellan henne och Anty var alldeles omvändt mot hvad hon först föreställde sig, och att Anty snarare hade rättighet att af henne sjelf fordra en förklaring, hvarföre hon ville bestrida henne rättigheten till Perrys hjerta; men hastigt qväfde hon denna nedtryckande känsla... ty huru kunde väl också, efter den stolta och bortskämda Thereses förmenande, en stackars flicka af Antys stånd våga rivalisera med en hogboren baronessa ? Hon föresatte sig derföre allvarligt, att ej genom sina miner förråda den känsla, som stal sig på henne, och hon hade fullkomligt återvunnit den henne egna, heroiska tonen af öfverlägsenhet, då hon nu under ev kalt och stolt helsning anmodade Anty förelägga sig några artiklar, som hon ville köpa. Så oangenämt än sammanträffandet med baronessan var för Anty, isynnerhet nu, då