— — ssH— Flickan på Helgoland. (Vordu. fr. nr 05.) För alt tillfredsställa den höga damens nycker, som i dag voro mer än vanligt trotsande, hade Herr von Busch ingen annan resurs, än att aflägsna sig och genomstrosva den lilla staden, för att med slumpens tillhjelp soka sinna den unga slickan, som han på morgonen så flyktigt hade sett vid klippan. Lyckan gynnade honom också verkligen och ledde hans steg till Prins-gatan, hvarest han såg Anty sitta vid ett fönster. -Hvem bor i det der huset? — frågade han en förbigående gosse. — Andreas Hansen. — Är den vackra flickan vid fönstret hans dotter ? — Ja väl... det är Anty Hansen. Herr von Busch inträdde utan dröjsmål i butiken, men blef gäckad i sin förväntan, ty i stället för Anty mottog honom hennes fader, och att med honom inläta sig i samtal öfver Sitt ärende, höll han för alldeles ändamälslöst. Med denna upplysning begaf han sig åter till baronessan, som redan otaligt väntade honom. Ilar Ni funnit henne 2... och hur kan jag få se henne ?...ropade hon med häftighet, då von Busch inträdde. ? Von Busch aflade nu sin berättelse och yttrade nu sitt betånkande deröfver, alt baronessan ville framhärda i sin föresats att sjelf tala med Anty, ty han föreställde henne huru ovisst det vore omhon skulle träffa