Helsingborgs-Posten – 6 augusti 1860, sida 2

tillflykt till lögn, och sade Anty, att de ännu ej voro anlända. Perry var i strid med sig sjelf. Han önskade, alt han aldrig med Anty hade hopknutit den förbindelse, som nu låg honom i vägen, ty han skamdes för sig sjelf att så hastigt bryta sitt ord, och fruktan, att genom en förklaring helt och hållet krossa hennes finkänsliga hjerta, afhöll honom från att uttaga det afgörande steget — och bryta med Anty. Med sitt vanliga lältsinne lugnade Perry sig lärt med tanken, att åt tid och tillfälle anförtro utslakandet af den väg, på hvilken han lättast kunde draga sig undan detta pinsamma dilemma. Emot aftonen, då dagens brännande hetta hade vikit för den angenäma svalka, som sjön tillblåste, samlade sig baronessans umgängeskrets i den trädgård, som hörde till Conversationshuset, för att derifrån gemensamt begifva sig till den, på hennes anordning af Perry arrangerade, vattenfärden. Perry, hvars verksamhet nästan heia dagen genom dessa förberedelser så lisligt blifvit sagen i anspråk, att han hade glömt morgonens ledsamma händelse, var nu i sitt bästa lynne och ordnade, med tillhjelp af några andra herrar, de utaf siskarena hyrda bätarne, som hade lagt till vid landningstäliet på underlandet. Det var några och trettio af de nättaste fartyg, som ön kunde uppvisa, och man hade ej lemnat någon möda osparad för alt genom deras utsmyckande med friskt löf och blomsterkransar och anbringandet af brokiga mattor och mjuka sittdynor gifva dem den största möjliga elegans och beqvämlighet. Tyska, engelska och helgoländska nationalslaggor; färgade vimplar och signaler fladdrade i fören, och deromellan såg man