Flickan på llelgoland. (Forts. fr. nr 91.) Om än Perry i första början med allvar tänkte på en förening med Anty, och för detta andamal verkligen skref till England efter oftavämnde handlingar; — om han också an utaf kärlek till Anty för en tid icke visade ringaste lust att deltaga i badsällskapets nöjen och lustbarheter, så gaf han dock slutligen vika för Hiltons enträgna böner, och — lätt att leda, dit han sjelf ville — såg han Therese von Goetz vid en concert i conversationshuset. Förvånad och intagen af hennes bländande skönhet, glömde han på ögonblicket Anty och sitt gifua löfte, och låt genast presentera sig för henne. Baronessan, på hvilken den unge, ståtlige officeren gjorde det angenämaste intryck, gjorde allt sitt till för att sanga honom i sitt nät, och inom få dagar hade, till Hiltons glädje, ett allmänt rykte utbredt sig ibland badsallskapet, att kapten Perry var baronessan von Goetzs förklarade riddare. Karleksyr och stolt öfver sin lysande triumf, såg Perry Anlys rena, klara bild förblekna i allt mattare färger, och de för honom forr så kära molena på nordspetsen började nu med hvarje dag falla honom besvärligare. De esterskrilna hand ingarne ankommo redan med omgaende post, men blervo genast lagda åsido, och om någongång hans ögon föllo på dem, så var en qvalfull ånger ofver hans obetanksamhet den enda känsla de hos honom förmådde väcka. Dersore tog han också sin