ltld bygsttubn!! PE . vm od smat. Om man på slätterna äfwen fe en liten trädplantering eller tråädgärdsggning wid gärdarne, få blefwe det heta tes wackert på de stora skånska fälten. Det edrande för en mängd bönder, fom redan t finne för naturens bästa praftwerk. (8. T.) ugelholm den 24. I förra weckan hände, n gosse i Tossjö socken, 4 år gammal, fit ycke fört i halsen, hwaraf han genast dog. (C. T.) id Ehristiaustads Skyttsällslaps sednaste nanträde erhöll, wid skjutning ä tafla, Fors Pegelow Kongl. priset, ett wålarbetadt dubs wår i sammetsjodradt schatull för 32 points. a prifet, en krutproberare, tillföll jägaren fon från Löberöd för 31, samt 3 dje, ett orn, Danske Landtbrukaren Holst för 28 3. Forster Jacobsson från Bedaftog blef lkung. — Sällskapet wälkomnades af fin ordförande, Assessorn Baron Wrede som og en skal för sällskapets beskyddare H. M:t ungen. — Wid dircktionens sammantrade es till v. Ordförande Kaptenen Skytte samt ddamölter Kaptenen von Arbin, Löjtnanten derg, Adjunlten, Magister Rotbstein samt ikaren Hansson. calmö. Under nu pågående sommarting Wemmenhögs bärad i Anderslöf har ett eget och ganska fult mål förewarit till hand: ung. En bonde i Thorsjö war nemligen omstolen instämd dersöre att ban slutet af et är skolat bafwa illa missbandlat och med ödgad eldtäng bränt et: till bans bus fom. e äldre fruntimmer, bwilket bonden tillföls en Flof gubbes uppgift förmenat wara ra. Gubben bade nemligenyttrat att den person, fom besökte bonden efter dennes omst från bemälde gubbe, wore den fanns ga orsafen till att bondens kreatur mantril: På det att kreaturen åter skulle trifwas denna person owilforligen brännas, utan ide på ständ eller kön. Händelsen gjorde t ifrägawarande fruntimmer, fom nu onftas onden, war den första fom fom till honom eöandiades derföre af honom fom en hexa. fom inga andra än bondens egna barn jenstefol,, nmed undantag af en bog honom lld tröskeman, woro närwarande Då tlgern uppgifwes baf:a blifwit föröfwad, torde swärligen blifwa fälld. Tröskekarlen fick ertid aflägga wittnesed och bekräftade fans cenligbeten af det om bonden utspridda ryf: Witmet fade fig bafwa blifwit botadt af en, att om han omtalade hwad ban hade målet bekant, Mulle ban blifwa ihjälslagen, före han ide wågade tala rent ut. Sedan ertid bonden afträdt ur tinassalen, befråf: karlen mälsegandens berättelse om förlops vid dädets begående, med tillägg am bon: förbannat fig vå att ban skulle bafwa af 18 blod, hwarföre ban äfwen, då brånnsäret lraxt blödde, till vttermera wisso gaf avin: några wäldiga flag för näsa och mun få lodet flöt. (M. A.) oddewalla. En del of Länets Regemente afgå till Fredriksball, för att paradera wid ln af Monumentet der Konung Carl öl. arlshamn d. 21. I förra weckan tilldrog en beklagliga olyckahändelsen, att Mjölnas wid Mörrums Qwarn Olof Peterssons foraarige fon Auaust, fom roade fig med kjuta ut en pålond något uppdragen efftod örrums å, strax nedanför qwarnen, följde efftoden, hängande wid ena ändan, tills släppte båten och förswann i djupet. De rå föräldrarne söfte fit druntnade barn dag dag i strömmen, utan att funna finna det. rjan af denna :vackan, då laxfiskrarne wid attstid warit ute med sina bätar nedom den forssen od) nyss landat, förmärkte de att i slog owanligt ute i strömmen, och när de e till stället funno de. det lila barnets dör ropp flytande midt i floden, en betydlig fiväce rän det stället, der. barnet drunknat. rk AM I Götheborgs Dom Capitels allwar: liga warning till Kyrkoherden — Holmmqwist. Som bekan: är, har Kongl. Maj:t stadfästat Göta Hofråtts uislag af den 20 Maj 1857 i det mot fyrkoherden Holmqwist i Qwille af hand: landen Jacobsson i Fjellbacka anhängiggjorda mål, genom hwillet utslag br fyrkoherden blifs wit dömd, dels till böter af ett halft års lön, hwilket af K. M:t blifwit af nad nedsatdt till ett fjerdedels års lön, dels till erhållande af en allvarlig föreställning och warning af Götes borgs domkapitel. Denna warning tilldelades hr H. den 13 sistl. Juni, och har der sätt, hwars på K. M:ts dom i detta affeeude werkställdes, sådan händelsen rykteswis blifwit berättad, Adras git fig stor uppmärksamhet. Med anledning häraf har Göteborgs Sjörarts-T. meddelat det protocoll, fom härwid i domkapitlet fördes, och hwilfet är af det intresse, att wi anse oss böra meddela det äfwen för wåra läsare. Profokollet lyder sålunda: Iltdrag af Protokollet, Hålet i Götheborgs Konsistorium den 13 Juni 1860. Sedan klockan slagit tolf, fränsades fyrfolers den i Qwille pastorat, magister Johan Henrik Holmqwist, som blifwit till denna dag inkallad för att emotiaga den föreställning och warning, fom genom Kongl. Göra Hofrätt I denna del af X. Maj:t i nåder fastställda utslag af den 20 Maj 1857 blifwit kyrkoherden Holmqwist ådömd för det att han wid ett husförlhör i Fjells bada gjort fig skyldig till embetsfel. Styrfoherden Holmqwist, fom hade fig infunnit, fick företräde, hwarefter b. h. doktorn och biskopen till honom ställde foljande tilltal: Sonfiftorinm har fätt fig tillnälld K. M:ts nådiga dom af ben 10 nästlidne April, hwarigenom kongl. hofrättens den 20 Maj 1857 meddelade atslaa i det af landthantlans den J. Safobsfon met hr fyrfoferden anhängiggiorda mål rörande wissa enligt bang förmenande, felaftiga åtgärder i embetet blifwit statfästadt; och jag är af min embetspligt uppfordrad att till hr fyrkoherden ställa den warning och förestållning, fom nämnde nådiga dem påbjuder. För min del är jag öfwertygad, att uttrycken, för hwvilka hr fyrkoherden blifwit anklagad, icke kunnat mwara alls deles sädana, jom tet blifwit upygifwet af äklagaren, oh tetta, om icke af annat skäl, dock derföre att i desfa uts tryck förekommer en emening i följd af spräkfel, och ing wet att hr fyrfoherden skrifwer swenska spräket riktigt. Jcke heller hafwa wittnena kunnat styrka dessa uttryck, bwares met syftningen anses wara of hr kyrkoherden erkänd. Då vet icke lyckats mig att fä taga fännedom af den skrif liga förflaring, br fyrkoherten afqifwit i ämnet, oh hr fyrfos herden icke heller enskildt meddelat mig nägen förflaring af hwad hr kyrkrherden yttrat, fan jag endast af den frams ställning, fom i fongl. hefrättens utslag förekommer, sluta till syftuingen med de anförda orden. Har det werfligen warit hr kyrkeherdens mening att fås ga, att en hwar, fom tillwerkar och försäljer vränwin, bes finner sig i en sädan själabelägenhet, som leder till ewig fördömelse, få tredde jag mig, med den mångåriga fånnes dom jag eger om hr fyrfoherdens grundliga insigter och Friftliga tän kesätt samt om den erfareuhet i ssälawården, hwarmed hr kyrkoherden warit mänga embetsbröder och äfven mig sjeli till ledning, icke behöfwa forehåälla hr fyrfoherden otillbörligheten af att uttala en sadan sats. Misserligen fan ibland kristna, ja, och ibland uppiysda läras re sättas i fråga om en fann kristen fan med godt fams wete bedrifwa en handtering, fom befrämjar få många mifbruf och leder, om och indirefte, till så mycket andeligt och lefamligt förderf. Men just emedan kristna funna här em hafwa elifa tanfar, egnar det sig icke att inför en blandad menighet owilforligen pässå det wara fynd, fom endast år det inför wissa samweten. Wore hr kyrkoherden för fir del derom öfwertygad, fänner hr kyrkoherden gans ffa wäl att det ide är rädligt att vå sädant sätt angripa, hwad man fallat utamverfen till satans befästningar, utan att först sedan en menniska blifwit genem ordets kraft förd till soante efter Guds rike och till frälszungsbefymmer, tillfälle fan wara att i den enskilda själawärden får ga henne hwad af sådant, fom mindre pätagligen wisar fig sasom fyndigt, bör af henne undflys fåfom hinderligt för hennes omwändelse. . Härom har jag bort mid närwarande tillfälle euligt min embetspligt erinra fr kyrkoherden, men upprevar att jag fortfarande har stor aftning för br kyrkoherdens nit och skicklighet; hwarwid jag dock får tillägga, att in större det aus seende är, fom hr fyrfoljerden på grundade stäl förwärfwat fig inom stiftet, och ju flera de embetsbröder äro, fom med förtroende för hr fyrfoherdeng allwar och förstånd blicka upp till Dr fyrfoherden såsom föresyn och rädgifware, desto angelägnare är vet att fr kyrfoherden undwiker allt sken dertill, som hr lyrkoherden icke skulle förstå att med rätt fans och hofsamhet i fin embetsutöfning framställa Guds det icke blott efwerflotigt, utan rent af etillständigt, att i förwäg affordra domkamtlets erdförande någon redegörelse för det sått, hwarpä han ämnade bringa Kongl. Maj:ts dom till werfslällighet: jag tog för alldeles afnjordt, att erefntionen omöjligen kunde komma att ske annorlunda än i domfapitlets namn och i wäsentlig öfwerensstämmelse med hwad hwarje domsapitels ledamot, säledes äfwen jag, Funs be i ett dylikt fall finna pligtenligt. Gnär likwäl denna förväntan icke of utgången blifwit befräftad, återslar mig ej annat, ån att un, efter kyrkeherden Holmawists afträs dande, begåra få till protofollet antecknadt, att jag nödgas uttryckligen frifalla mig från all delaftighet i vd) allt ans swar för det fått, hwarpå Keugl. Maj:ts dom hår blifvit eregverad, och hwilfet, med bortseende från sadana inritiska betänfligheter, fom jag för de grannlaga omfåns digheternas skall tror mig ej böra framhålla, synes mig hafwa warit mera egnadt att lita begrepvsforwirringen awarstå och att underbläsa ett andligt högmed, ån att trams falla den med straffet äsyftade förändringen till ett båttre, — en äsigt fom redan wannit sin ögenstenliga bekräftelse, då fyrfoherden Holmawist icfe blott widhällit det dubbla miftaget att förs och främst låta en handlings syndighet bero på dess yttre werfan i stället för på def inre grund, och för det andra förwerla det sålunda oriktigt fattade wil foret för hamlingens syndighet med wilforet för syndarens ewiga fördömelse. uta: oc i ton och ätbörder mera lik en bestraffande ån en straffad, afträdt med den tretsiga förflas ringen, att han ämnade hädanefter på samma sätt fom hits tills förwalta sitt embete Huruwida en fådan förklaring kan lemnas utan laga beifran, hemstsäller jag till domfas pitlets bepröfvande. Ä Lektor Blomstrand yttrade: med afseende ders på, att anmärkfningar blifvit gjorda mot det fått, hwarpä K. M:is dom här ercqverais, bes går jag att få till protofollet an:ecknadt att, fås wida något sel derwid blifwit begånget, jag deruti ide har någon del. Som ofwan. In sidem H. Aug. Lindhult, Konsistorii-Notarii. Nekas fan ide, att detta fått att werkställa en kongl. dom år ganska karakteristiskt, och att den aftade biskopen begått ett misstag. då han meddelat warningen snarare i sitt eget ån Dvms kapitlets nanm, famt utan at tillförene rådföra 2 —. — , . fig med öfriga Capitulares. Hade biskopen allt för stor vencration för den saffällde säsom en af stiftets pelare och andliga fäder, få hade han wål gjort bättre i att, för den frågan, afhålla fig ifrån att deltaga i sessionen, ån att ereqves ra en Konungens dom så, att exekutionen blef motsatsen af hwad fom war anbrfaldt, en eloge i ställer för en warning. — — — — Sång för det swenska jordbruket och dess idkare. (Af magister Björklund, ww en fest wid Landtbrufsmötet i Göteborg ) J Swithied fordom det bodde en ätt, Som älskade frihet och ära; Den plöjde fin jord od) den wärjde sin rätt När wäldet det fom den för nära, Af guld den ej wigte, blott jernet den bröt Till värdet och plogen ur flipvornas sköt. Den ätten — den war wära fäder. Och ännu fom förr efter tusende är På sudohöljda fjellen mid polen Det fria, det urgamla Sswithicd slär, Besträladt af nattliga selen ; Och swensken sem forr bär sitt swärd och sin vlog, Han bryter sitt jern och han rodjer fin skog, OM bonde namu äras I Norden, Men buliret Har tystnat of sköldarnes guy, Och kriget fin aska ej rullar — Blett Friden, UF Majsolen i rodnande sty, Etrör resor fring dalar ech kullar; Och ätten, fom fordom orolig od) djerf. Ån sirmer — men endast i idoga wärf, OM priset är medborgarfrenan. Du edlingens fämve! hur ikön är din strid, Hur tyst. men har bragdrif iillika! För flitens ech mädans ech erdaingens id Du nseden ech briilen fer wika. På fältet i semmarens blemmande skrud, Du kämpar, lik Jsrael, fordom, med Gud, Od) segrens wålsignelse wianer. Och fegren — hur mildt, huru ljufligt den Wianes, Af lärfornas jubel besmugen! Ty sfönare syn för wår bi icke ung, An jorden, ar konsten betwungen, Der smyckad med dagaperlors glittrande skrud Och kroönan af guldar hon står lif en brud, Och ler emot odlarens öga. Och tid efter tider allt ri fare fält Kring bendemans hydda wi finne, Och gladt i sin möda, förädladt och sällt År slägtet, som wärer derinne. Så — icke för stunden blott fröet du sår. H1UnCt. ÅTCTYT cCJ Jullstapöotlsibe! gar på dem, och släpa ej contorsj mafet! Hos fomliga perfoner äro sinkdem; de fänna aldrig nägon tr na ej heller undwara dem. Derir gen i ropet såsem företagsamma i män; men det är fara wärdt, att nenom att försumma andra och w Må ej heller den, fom utom hu skaremenniska, i hemmet wisa sig rande sin liflighet och qwickhet för etrefliga egenskaper för hemmet. 8 att likna en ströh, fom wälfomna fram, och hwars källa man alltid frisk. Det finnes sannerligen mån, och gnistor, oc) fom gå och gälla fi men bidraga intet till det för lifw re de och skickas tomma tillbaka ma, fom muntrar werlden utomhus gor inem egna dörrar. Men för att gifwa hemmet dess neg, att dess medlemmar wisa hwa märffambhet och wänlighet, utan de ga en wiss trefnad oh emwexling wet. Det får ej endast betraktas sofwer och åter, utan såsom en fre lefwer vd) njuter utan att ständigt att söfa lifwets njutningar utomhu dens sätt att betrakta hemmet grät gaste galenskap. Man lemnar det att jaga efter nöjen, eller tillställe fest inom detsamma, liksom man den högsta grad af ledsamhet, ech e dag, egnad ät sömn ech gäspninga år waraftighet. Kommen blott ihåa, att sumhäll skapas i Hemmet! De stönaste rå ter framstå först deri, och wi lär bon. — Hemmets inflytande på de menstlig werkfsamhet, te må wara alimän, är alltför uppenbart att b lif strömmar från medelpunkten ut fom arbetar för ordning och fedli hwari han lefwer; menniskowännen, landen har mensklighetens wäl till ne, fem arbetar för själens odling framför allt söfa finna häfstången hemmens förädling. Betrakta tloti fa, som stapar och hänger fast mid fom söfer lifwets sannaste lycka ine rika område, huru fattigt detta stäl ben må wara; — fom, fi länge e dant ställe sitt, låter henom känna, att några band och anspräk fästa och å andra sidan, hwilken bitter f. lig ensamhet uttalas ej i det enda Utland Enligt ett parisertelegram till Syrien uprstjuten, tills peist kommission undcrsökt de beterna. Fran Bien förså Englants eller Osterrikes fa tionen är få obetingadt fom tören ffulle tro, och likaledes fö sens swar på Ffrankrikes för icke bade inträffat i Paris. Alldenstund Dsterrike neke sidan of Piemont i fonsercnf voyens angelågenbeter, bar d wit urvsljuten vå obestämd t J Rysskland bar ide, unde Uiskrifnna egt rum, för lifege men det tyckes nu säsom skul ter förckomma. Sammankomsten i Teplitz tin fom storurtad. Kejsar tog i Onsdags esterm. fin g. af Preussen, på bangärden i nom banden od) letsagade blikens bifallsrop, till hote Kejseren bar preussisk och pr rikist uniform, En mängd öt nar OM preussiska prinsar, m ter hafwa infunnit sig dels starnes sallstap och dets för fomsten. Jtalien. Neapolitanerna bafwa wer Sicilien. Enligt en depesc stall regeringen hafwa fattat slut derföre att besättningen de att fämpa mot friskarorn. ces corps bar blifwit afskure totalt slagen. Garibaldi lärer, efter Cc re fin afgäng från Palermo