FY1 ff. yFäderneslandets sanna wänner kunna ej og prisa fin lyda att den Norska frågan blef öremäl för rikets ständers allvarliga behants ing, innan de skandinaviska illusionerna ledt s in på allt för widtutseende poliliska irrwvås jat. Klart är nu, att wi befunno of på wår gen att fe wår fjelfftändigher i mera än ett iffeende underlåggas för of fremmande intres: jen och anfpråf från de få kallade bröprarifes nas sida, utan all motwigt af förmåner, tills fredaftällande ware fig för wår volitiffa fjelj tändighet eller nationella åra. Må wara, att den Neiska ståthållarefrägan i och för fig sjelf ej medför eller någonsin fommer att medföra några för Swerge fördelakliga positiva resultater, men den negativa fördelen hafwa wi wunnit — och den år, i sanning, ej obetydlig — att Norge och Danmark med anledning deraf blottat fina egentliga afsigter. Från Norsk sida hafwa wi således lärt oss, att Norge ej will erkänna någon real, utan blott en perfonal union, att Norge ej anser sig förenadt med Swerge, utan blott förenadt under en konung, att föreningen ej är folken emellan, utan blott en ronaslisk förening. Danmark har likaledes tagit denna åsigt på handen. Danmark fråfs wer till och med af of, nära nog säsom en rättighet, att wi skola fåmpa wi def sida, i händelse det anfalles, att wi skola för dess bee ftånd få det till tjenst med wår arme och Ders med fölknippade finansiella uppoffringar. Och hwad bjuder det oss till ersätning derför? Ob weterligt — platt intet. Anspräken göras endaft i de numera temligen ullakade förefregs lingarne om den frandinaviffa enheten, en fras feologi för fig, fom, då det gallt dess werkliga ordnande med Norge, det redan unionerade rifet, blifwit siendtligt och bittert bekämpad, och tin hwilken enhet från Dansk sida ännu icke ens finnes det ringaste fotfaste hwarken inom europeiska diplomatien eller ens — wi wåga pästå det — i den öfwerwägande opinionen inom Danmark, knappast nog inom Köpenhamn. Men skulle ocfå ett fädant uni onelt behor förr eller sednare derstädes flå rot, fåra wi of dock af den anflutning, fom, sedan Swenff-NRorffa unionen började strängare nagelfaras af rikets siänder, uppstått mellan Norge och Danmark —emot Swergse, att dessa twå riken säkerligen skulle komma alt också fortfarande göra gemens jam sak och reducera vf till ett mellanting af rått twetvdig art i den politiska trion. Man har i detta fall redan fommit få längt, att man från båda hållen anklagat wårt utrifeds kabinett för Skandinaviskt riksförräderi, att Norge nog skulle, äfwen i händelse Swerge ej giorde det, förswara Danmark o. s. w. Bhris stianiaposlen har bland annat afsifwit följande förklaring: gåsom saferna ställa fig nn ester swenska riksdagens ingrepp i Norges kenstitutionella rätt, år Danmark wår naturliga allicrade met swenskt öfwerwåld, likasom wi äro Danmarfs emot tyskt Hår kemmer icke någon slags frans Linanism till sländ, fljaktligen ide Heller nägen frandinas visk allians emot Tysklands intränganre på dansk grund, om icke först och främsi (1) Norges fria förhållande till Swerge är befästadt! Denna förflaring är alldeles tillräcklig, för att inse på hwilken ståndpunkt wi befinna oss med de s. k. brödrarifena. Öftg. Correspondenten öfwergåt hårifrån till den fända berättelsen om baron Bliren-Fineces poliliska ströwericr och de Planer, som skulle wara å bane, att ästadkomma ide blott en ny utrifesminister, utan en helt och hållet ny råde tammare i Smerge. Tidningen beledsagar denna berättelse med följande underrättelser: yntan att hänwisa till de twänne farakterer, som nu styra de skandinaviska länderna, från hwilkas synpnnkt lifs wål man ändock alltid i mer eller mindre mån maste se framtiden om; öfwerensslämmer det hela, åtminstone i hwad det angår Swerge, med åtskilliga äldre under sisll. winter inem Yufiondstaden cirkulerande rykten, ehuruwäl de hitins tills ej blifwit i fin helhet framdragna inför allmänheten. Mår desamma lifwäl nu äterkomma i Norge, torde det icke wara wårdt att längre slicka under stolen med dem här. CFålanda wisste man ide allenast ganska wäl attH. M. Konungen tillhörde minoriteten I Norska frågan, naturligts wis på grund deraf, att den deck alltid flod på en wiss fandinavisk botten, utan att bögstdensamme, efter hwad fom tå äfwen beråtradeg, tilltalade flera representationens letamöter i ändamål att leda beslutet i öfwerensstämmelse med denna pelitifs conseqvenser. Meen rifsförsamlingen flod fast wid fin äfgt, en åsigt, fom hade ministrarne för fig, hwadan man inom konseljen kämpade samma strider, som inom rifsländen. Någon werklig öfwerenskommelse äsigter funde ej winnas. Det war sedan 1809 Fonuftitus tionaltsmens wackraste strid met absolutismens böjelser. En dag, fä hafwa Perfoner, sjelfwe ingripande i årendena, försäkrat, skalle kenunngen hafwa yttrat till — wi kunna gerna säga ut namnet — till grefwe H. Hamilton: — Su fullständigare wära åsigter utweckla fig desto ftSC.... .(er jag, att mi ide vå längden finna arbeta till: hera. Men du måne gifwa mig ett råd: till hwem skall jag wända mig för bildandet of en ny minisser, ifall ni lemna mig. Grefwe Hamilton föresleg: — G. Srarre. AA. sf A. .... 9 RR ee o :imi antinationelt werkligt regeringsbeslut, att, vå grund af persouliga förhållanden, blunda för en för tillfället medgörligare kamarilla, dels också derför, att man utgick från den konstitutionella grundsats, att ministren, i händelse den resignerade, borde efterträdas af personer fom representerade majoriteten inom rifsstånden. Man fan härwid anmärka, att när grefwe H. Hamulton hänwisade på grefve E. Svarre, såsom lämplig att bilda en ny minis stär, få hänvisade han på fått och wis också fill en man i det hela af enahanda åsigter; men caktadt i hufmudtake ligt afteende liftänfande, fiunag dock betydliga meninggs siljaktigheter dem emellan. Såsom Justitiestatsminister stulle säkerligen grefwe Sparre komma att representera ett belt annat system än det nuwarande. Och sjelfwa den Rorska frågan har onekligen äfwen fina nyanser. IF rveligionsfrägan är han t. er. ganska radifal, i jemförelse med grefwe H., men deremct troligtwis moderatare än denne i norska frågan. Men härmed nu Huru fom helst! Utan allt twifwelär emellertid den Norska tidningen Morgeuz bladets förmenande, att grefwe Eparre warit i fråga att inkräda i fonseljen en obestridlig sanning. Men ej nog härmed. Wid den tid, då fjerde hafwudtifeln skulle behand las af ständerna, spridde fig helt oförmodadt inom rifss församlingen det rykte, att wärt kabinett war nåra att afsluta en off: och defenfiv allians med Daumark. Vills följe deraf gjorde sig också den äsigt ett ögonblick gällande inom riksförsamlingen, att man, för att ej alldeles fasta ömmar od) tyglar ifrån fig, borde återremittera åtskilliga af ifrägawarande hufwudtitels anflagsfrågor. En eller annan af riksmåtets medlemmar fommmiScerade fig lilwäl först med en eller annan af kenseljens ledamöter, och emotz toa då den försäfran, att fara icke stod för dörren. Flerde hufwudtiteln gick derpå igenom med pufor och trumpeter. Men detta iykte, fom förekom redan i början of året, fafs nar litwäl icke un all tillämpning till det, fom Morgenblaz bet frambar. För wår egen räfning draga wi för öfrigt ide i betänfade att uttala den mening, act den nuwarande ministören eller åtminfionue flera af densamma snart neg fomma att lemna fina pla tser. Gnligt wår öfwertygelse, har den norska frågan rubbat deras ssällning fill fonungen persenligen, fom anser dem binderliga för fina unionella afsigter Hwilka fombinationer, fom blifwit ingångna mid fonnms gamötet i Helsingör och Sfåne, lärer ingen funna afgöra. Rtt den utlän ska politikeu företrädeswis intresserar fonnng Cart XV, torde man ej funna vetwifla; att det är ett owis terligt ondt för Fredrif VIT, säger sig fjelft. MWi imstämma för öfrigt med Morgenbladet deri, att den Napoleonska politiken, sådan fom den wisar fia, icke ingift wer någet förtroende, att kriget är ett alltför wådligt spel för folfens lycka och intressen, samt att erfarenheten från ältre tider bör warsko för hwarje äfwentyrlighet i wär politif till utlandet; och för egen räfning tillägga wi, att hwilfa minstärombyten, fom än fårestä wärt tand, swårligen någon ministär numera skall funna tillkonstlas, fom upps släller Danmarks umwarande volitiffa ställning till Tyskland såsom ett af postulaterna i sitt styrelserogram. Wid åttonde bufwudtiteln, fom nu behandlas af ssänderna, bar Statsutskottet bland fina bem ställanden bland annat tillstyrkt a) för en Iefs tor i mathematik wid bwardera af de reallis nien fulländiga skolorna i Helsingborg, IFJehers wik, Nyköping och Hudikswall tillsammans 8,000 rdr; b) till arfwoden åt lärare i gymnaftif mufif och fång samt teckning wid samma slolor 400 rdr för hwarje att efter 5 är båjas till 600 rdr och efter ytterligare 5 är till B00 ror. Lifaledes tillstyrker utskottet ett anslag af 12,000 ror till utwidgande af lärowerksbyggnaden i Hel fingborg, med wilfor att planen underkastas wes eerbörandes granstning och att siaden tillskjuter hywad derutöfwer må erfordras. Första punkten, ang. uprförande af lön på far för en lektor i mathematik mid hwartdera af de fyra lärowerken, är bifallen af 3 ständ, Adel, Prester oc Borgare. — Andra punkten är afslagen af Ridd. och Aveln, på yrkande af grefs warne Mörner och Lagerbjelke, emedan Helsingborgs lärowerk är fullständigt blott på real linien och man ej borde frångå principen att understötja blott sädana lärowerf, fom äro fulls ständiga på bäda linierna. Prester oc) Borgas re bafwa deremot bifallit. Bondeftåndets des slut fånner man änna ej. Hagel och regn i förening har nyligen fallit till sådan mängd inom Bårslöfs socken, att, får fom det berättas, den wärande grödan å oms kring 100 tunnland blifvit förstörd. Ilynners het å egorna till Tjutegården har förödelsen warit for. Tio a tolf egare eller innehafware af smä jordlotter hafwa äfwen beröfwats alla utsigter till erhällande af någon skörd innew. år, emedan de förut så lofwande sädesfälten nu endast wisa den swarta jorden. — Länets nis tiske höfding, von Troil, har straxt efter det uns rerränelse ingått om olyckshändelsen, perfonligen begifwit fig till stallet och gjot: fig underrättad om den skedda skadan, för hwilken wederbörande. i den män tillgångarne detta medgifwa, torde af statswerket erhålla något understöd. Som man wet, fan doc troligen ide detta understöd fomma alt på långt når motswara hela den förlust, fom egarne af de härjade sädesfälten lidit, och dvlika händelser borde derföre utgöra en fraftig uppmaning till jordbrukare att inom fig ftifta föreningar till försäkring emot hagels stada å sädesfälten. Om jordbrufarne i ett fån eller en provins öfwerenskonmo om en dylik förening, skulle säkerligen afgiften årligen vå hwarje deltagare blifwa högst ringa, och från till Helsingör. Alla syntes wal delatna med sin dag och det emottagande de rönt, och sedan sällskapet stigit ombord å ängbäten upps stämdes lifliga burrarop med fanfarer, bwilka beswarades af de å bryggan församlade. Cantor S. P. Rosenberg och bans Hustru bafwa, på trettionde årsdagen af deras bröls lop, till Östra Ljungby Kyrka skänkt en wacker Messhake. Nägra synnerligen djerfwa tjufwar, som belst hälla tillgodo med bästar, bwaraf de stulit flera floden i Hjortsbög, Görarp m. fl. ställen: och sedan afylttrat å marknader, grassera för Ånärwarande i prowinsen, bwarföre det icke torde wara ur wägen att warna innebafware af bästfreatur och andra att akta fig för dessa wåldsgäster. Härom natten bade de tillifa werkställ: inbrott i ett hemman i Hjortsbög, der de tills aripit äfskilliga persedlar och, efter bwad tecken unvifa, warit förfedda med wapen till förswar i bändelse af upptäckt. Föjmant Höskenbergs bal i Helsans brunns. salong förliden Lördag, war talrift besöft, och småherrskapet säkert mycket belämna med fin afton. Härifrån afreser löjtnant Höökenberg till Hö ganäs och Engelholm. vStänfa Pohens7 Red. täcktes bafwa gods beten tillgifwa oss att wi ide äro tillfalle upp gifwa namnen på te Ledersmån, bwiufa ställt fig i sretsen för insamlingen till Pigan Anna Pibiblad, bwilfen för en förseelse, om hwars följder bon säkerligen ide förmadde göra fis ett begrepp, blifwit inför rätta anklagad af sitt busbondefolkf, fanjunkaren C. Ul. Letth och hand fru. Till Red:s of Sk. P:n rättelse, tbändets fe Red. ämnar insända något bidrag till flickan, wilja wi likwäl upylysa, att notisen bliiwit bem: tad ur Storrespondenten från Landskrona, hwars Red. torde finnas willig lemna upplysning om bwarest medlen så aflemnas. Tel. dep. till Snällposten: Adeln återremitterat afstyrkandet om Draws back vå bränwinsexpor!; alslagit slrifwelsen om Danska drawbackens afskaffande. Fåbrauds med delade att Regeringen masslyckats officielt, men hoppas bättre resultat på confidentiel wäg. Förstärlta bewillningeutskottet bar baft fams manträde för att med Rilets Ständers rätt votera om ätskilliga artiflar i tulltaran. Derwid bar utskottet i affeende Hå införseltariffen för: kastat 3 öres tull pr skålp. fläsk; 50 öre pr. ctr budar och stinn, oberedda, wätsaltade od) ans dra flag; I ror 50 öre pr ctr bumle; 15 öre pr etr jern, gjutet, tads och barlafts, samt fade serade fanoner; tull från 1 till 10 rdr å bästar och boskap, utom bingstar, tjurar och fargaltar; 1 rer pr Civ å fört; I ror 50 öre pr cm lin; 3 öre pr stalp. rig offalad eller paddv; 50 öre tull a winnadt oc 1 ror 50 öre å fårgadt silke; 3 öre vv skäld. smör; 25 öre pr ctr soda; 12 öre pr kubif ot bwete, råg, wider och ärter samt 9 öre pr fubikfot forn, malt och linser; 2 öre pr slälp. talg. Deremot bar utskottet bifallit 2 öre tull å klorkalk pr skälpund (borgareständet bade aj slagit införseltull); 3 öre pr skälp. of, enligt bondeständets, i strid mot de öfriga ständens fastade beslut; fortfarande af 10 öre tull pr fu biffot fofs och bergsalt; äsättande af 50 öre tull pr ctr spanmål, malen, alla flag, samt 6 öre yr skälp. å jern och siälträd. Slutligen bar ute skottct med 62 röster mot 57 bestämt att för mväfnader: belsiden-, balssiden oc bomulls-, andra slag skola bibehällas samma införfeltullsatser, som i nuwarande taxa finnas för ären 1858 och 1859 utförda. Å kreatursben bar utskottet beslutit bibehäl. lande af hittills gällonde införseltull, 50 öre pr ctr, i snid mot borgareständets beslut om 25 öre. Deremot bar utffottet beslutat nedsättning till bälften af utförseltullen å jern: gjutet, tad: oc) barlast kanoner, stycken, nickbafar oc mör: sare, ostämplade och oborrade, bällar öfwer O,, tums tjocklef, jemte lod och lödjor till wigter af större tyngd än 1 ctr, (med 86 mot 33); å foppar, lumpor, malm oc) 7wirfe, oarbetadt, sägadt etter tillbugget: alm, aff, bok, djörk, ef och andra ej specificerade sädana trädslag, fom wära inom landet. . — Weriöbladet framställer de ruinerande werfs ningarne af det sednast införda Telegrafportot. Fran Weriö slations öppnande till d. 30 Juni (859 utgjorde stationens deficit årligen e 137 Ior, men från d. 30 Juni 1859 till fams ma tid 1860 uppgid samma deficit till 1,552 Ror. — — TLUstsa. Deand pårafstal 1141 ; hafwa på fig tillämpad, hwarföre de uraktlätv all inbetalning. De hafwa blifwit lagsölta oc) hafwa fwaral, att de hafwa förlorat rätten till fina aktier och äro såälunda ur bolaget; men de hafwa detta oaftadt wid underrätt blifwit dömde skyldiga att betala både tillskotten och straffränta enligt reglementet efter 12 proc. för försummad inbetalning. De hafwa dot gått till högre rätt. AES RARE Om Käichen Rengz berättas följande slut på romanen. Hennes flykt till Norrige lyckades; den 19 fl. 6 om aftonen wigdes hun wid God froy och Fl. 9 samma afton uppträdde bon på Hartfopfs thealer i dess circus fom Fru Kätchen Renz-Godfroy samt mottogs af det fullsatta hus fet med blommor och applåder, och efter repres sentationen sframropades hon 5 gångger. Kl. 10 på aftonen kom från Köpenhamn en polids agent och syr Renz ombud för att teklamera henne, men då war det — för fent. Swenska Galcasen Bonus Finis från Carlskrona, Kapten N. E. Pettersson, har den 19 dennes sjunkit i Östersjon circa 2 mil från Gjeds serodde for. Kapten och manstap räddade fig i steppobåten. Fartyget hade afgått från Hos näs tull Köpenhamn med mursten, men fprang läck på wägen. Sökande till Kontrollörsbefattningar inom Christianstads lån för instundande brämving: bränningstermin böra inom utgången af nåftf. Augusti månad ingifwa fina till K. Mead Ber fallningshafwande ställde ansöfningar, åtföljde af behörigen styrkte meritförteckningar och tjens stebewis, samt, såwida den sökande står under annor persons lydno, behörigt bewis derom, att frän den sednares sida intet hinder möter för hans anställning såsom Kontrollör. En korrespondent skrifwer till Malmö Ales handa den 12 dennes: Höhösten har på måns na år ide warit få rif fom i år. Thimothei och gräset på de naturliga ängarne har flerstädes uppnått en höjd öfwer 2 alnar och dertill i allmänhet warit mycket tätwuret. Höprifer: na hafwa derföre fallit betydligt och en mängd hö transporteras dagligen till städerna, der det säljes till 14 a 16 ff. p:r lisp. Ingen lande man borde dock salja hö, såwida han ide år i lilljälle att föpa spillning för proportionswis billigare pris. Skulle möjligen en och annan så mera hö än han för året behöfwer att fodra upp, få år det öfwerblifwande alltid godt att hafwa till ett annat sämre foderår, då det gamla hör et eger ett dubbelt eller till och med flerdubbelt wärde. Hö håller fig I fact friskt och godt i flera är. Allt det hö fom man inpackr i hus eller stackar bör naturligtwis wara wål torrt, men ide hafwa legat och blifwit utblekt, och bör höet packas wäl samman, samt på hwarje 80 a 100 lisp. hö bör inströs en kappe rent finfrossadt asalt. Höet är det heljofammas ste stallfoder som finnes för både hästar och fäkreatur, och är i allmänhet ett bättre medel mot alla kreaturssjukdomar ån all medicin. Sår wål på slättbyggden fom i städerna blifwa äre ligen tusentals hästar sjuka och på famma gång för längre eller fortare tid obrufbara, endast tillfölje af total brist på höfoder, och många häflar dö årligen af samma orsak. Såällde en och hwar fin landthushällning få att han på stall alltid kunde sodra hwarje häst eller nöttreatur med minst 10 skålp. godt hö daglis gen, utom det kraftiga foder fom behöfwes wid mera ansträngande arbete, och derjemte mera aktade fina hästar för förkylning ån fom wanligen sker, få skulle man ide få ofta höra talas om att freaturen hade kolik, feber, benbräcka m. m., till hwilka sjukdomar, en fortsatt wans skösel wanligen år enda orsaken. Och likwäl pretenderar man i de flesta fall att djurläkaren skall göra det sjuka kreaturet friskt vå en dags tid. J Lunds Weckeblad läsas. Cbemie Professorn wid Uviverslletet D:r N. J. Berlin bar från Carlsrube erbållit inbjud, ning att deltaga i en internationel kongress af Cbemister, fom derstädes kommer ett öppnas d. J inft. September och hwars ändamål. är att genom noggrannare definitioner och uttryck söka åÅwägabringa en förre reda od) enbet ide Ches miska hufwudbegrerpen. Bland de utmärkta, personligbeter fom lofwat besöka sammantrådet äro Bousinganst, R. Bunsen, Dumas, A. W. Hoffman, I. v. Liebig, E. Miischerlich, Pelous ze, Negnault, F. Wöhler m. fl. I Malmö Snälpost läses: Hör någon tid sedan omnämndes ett Vånbibtios thek för Arbetsftasfen, fom fedan flera årtil: bafa här i sladen warit inrättadt, dock såsom en