Helsingborgs-Posten – 29 juni 1860, sida 3

Doris Quinault (oktris wid Theätre Fransais, och drottningens gunstling) ingjuter balsam i hang färade hjerta och förmår wäcka honom till den wackra tanken att genom ett fort och ädelt sträfwande hämnas på ödets oförrätter; Fru Sjöberg (Doris Quinault) gjorde sig, genom den kånsla hon inlade i sitt spel, förtjemt af mycket loford. Narcisse Ramean (br HBorös berg) löfte vå ett lyckligt fått fin swära uppe gift, ech förtjenade, såwål fom fru Elfforss i markisinnan de Pompadours roll,) det lifliga ste bifall, hwilket också denna afton egnades dem. För öfrigt saknar denna godapjes historisk fans ning. Marfisinnan de Pompadours öfvers gifne man förjoe wisserligen öfwer förlusten af sin maku, och blef, hårdt nog, derföre landsförwist, men han, hwars egentliga namn war Leonard detoiles lät slutligen trösta fig då han erhöll en befaltning wid finanswerket. — DoAmboisse, herlig af Choiseul, hwilken wise serligen hade markisinnan de Pompadour att tacka för sin uppkomst, framställes här såsom den, hwilfen, färad i sin egenkärlek att tro sig af henne warit älskad, bidragit till hennes förs ödmjukelse och död, ehuru det war denna affigt ban hade med hennes eftertråderffa, Marie Dubarri, hwilket likwäl beredde hans eget fall. Cget nog framställer författaren marfisinnans man såsom en stor musikus, i likhet och med samma namn som den store musikern och foms positören Rameau (Jean Ph.) J afton gifwes Donaufrun eller Sjödrotts ningen, — Det wore önskligt att uden för spek. taflerna werfligen började wid den tid de uts sanes, eller, om möjligt were, nägot förr, och tro wi att det skulle äfwen wara fördelaftigt för herr Elfforss sjelf, enär då flera brunnå: gäster safert kunde räknas bland de fpeftakel: besökande än nu wid denna sena tiden kan wara fallet.