Korrespondens. pet är i sanning med en viss srugtan jag i dag fattar pennan för att nedskrisva några rader för och till H. P., sedan den väldige 6. b. denne Goliath inom pressen höjt, sitt dräpande — drypande menade jag af etter nemligen — svärd öfver mitt hufvud, men till all lycka är detta svärd endast af trä, hvarforuian jag icke är någon väderqvarn. Således framåt till strid emot. den mäktiga kämpe, som anser sig oöfvervinnelig och sin fasta borg ointaglig. — Det är i allmänhet min princip att ingen hederlig karl hvarken bör eller ens behofver försvara sig emot anfall i en tidning, som i sin polemik sramkommer med endast dumheter. För denna gång, men också en dastför denna gång vill jag göra ett undantag och punkt för punkt besvara Ö. P:s mot mig riktade insidiösa artikel. Nämnde tidning säger: Vi förstå, i sanning, ej hur H. P:s redaction kan i sina spaller inrymma en korrespondens?, på en gåna så rå och feg, som den uli dess sednaste Nr m. m.7 Svar: Jag förstår, i sanning, ej hur en tidning, hvars spalter ro och alltid varit uppfyllåa af otidigheter mot olika tänkande personer, kan vara nog oförskämd, alt begära det dessa otidigheter alltid skulle få passera tullfrilt. 0. P. säger: vvi kalla korrespondenten för feg, derfore att han under sina oupphorliga ilskna anfall emot Norrmännen och dess rätts försvarare i Sverige, ej vägal nämna hvilka de aro som i nämnde fraga gilva ifrån sig detta bandhundsskall.? ö Svar: Jag visste mig icke behöfva nämna dessa försvarare af norrmannens pockande på en rätt, som de i sjelfva verket icke oga, ty jag var säker om att det gamla ordspraket: vom man kastar en käpp bland en flock hundar så skriker den, som får slaget, nog skulle besannas och jag har icke bedragit mig. Uttrycket: sina oupphorliga ilskna anfall mot norrmännen? uppskrifver jag på 0. P:s meritforieckning, såsom en af de kolossalasle lögner han någonsin utkolporteral. Jag har tvärtom alltid yttrat mig med aktning om norrmännen såsom nation, jag bar alltid berömt deras nationalkänsla, men jag har bestridt och skall alltid bestrida deras pock på rättigheter och eftergifvande från Sverige, hvartill de icke ega någon befogenhet. Ö. P. säger: Vi-tycka derföre alt Il. P:s publik ej af dylika don-quixottiader skall finna sig uppbygd ete.? Svar: Jag tycker deremot att Ö0. P:ns pnblik skall finna sig öfvermåttan uppbygd af sin patrons harlequiniader å skandalens område. Ö. P:n säger: Redakt. af Helsingborgsposten har ock slutligen sjelf funnit sig föranlalen att reservera sig mot korrespondeniens från det kanda historiska sanningsvilinet Crusenstolpe hemtado ammsaga ete.? Och vidare: En korrespondent, som i den historiska vetenskapen har Hr Crusenstolpe till sitt orakel och för öfrigt visar lika mycken rikedom på galla, som brist på politisk och historisk bildning och sundt vett, skulle vi