Helsingborgs-Posten – 25 juni 1860, sida 3

sängslat alla vindar, äfven velat fira en brollopsfest. parken på Rosenholm hvimlade af menniskor, men sorgasves letade ögat efter lysande uniformer och frasande sidenkladningar; med undantag af de så vi redan nämnt, utgjordes brollopsgåsterna af det underlydande godsets personal, samt en del af socknens fattiga. Långa bord voro dukade i gröngräset. Arm i arm vandrade de återförenade makarne i de skuggrika alleerna. Mor, Märtha, som ar omnamnd i början af vår berättelse, var en af de få som påminte sig Grefve Arthur och Fröken Thekla? ; de flesta hade i sin barndom hört deras namn och deras första bröllop omtalas som en saga. Emellertid drog sig brudparet undan i en liten halmtäckt eremitkoja, de de som barn och unga många ganger setat. Stålbrand drog sin brud ned på torfbänken och satte sig vid hennes sida. På stenbordet låg en tjock väl inbunden bok. Slälbrand tog densamma och rackle den till sin maka. rjlar, min vän, är den af mig till digi höstas lofvade bröllopsskanken; här kan du folja mig på min trettonariga vandring i frammande länder. Pack! sade hon, tryckande den hand som hvilade i hennes. Ja, min Thekla, nu äro vi åter ett inför Gud, oss sjelfva och verlden, här i vårt barndomshem, hvarest vid hvarje sten, vid hvarje buske, vid hvarje träd ett barndomsminne fäster sig, få vi framlefva våra återstående dagar, utan alt dessa missförstånd, som med törnen fullsatte den första kärlekens färgrika rosor, nu skola störa vårt