Helsingborgs-Posten – 25 juni 1860, sida 2

åskor tystna och åt den sjuka tillreda en dofvande dryck. Hau gaf henne en mixtur, på hvilken en god och lugn sömn följde. När hon vaknade tycktes hon vara Svagare än förut. IIOn öppnade läpparne, men orden bortdogo på hennes tunga. Huru är det? frågade Waldau. Jag tror ...alt jag kan se ...honom.? Det går ej an! svarade sonen, som nu var inne. . Waldau spände i honom ett par skarpa ögon. Han förde honom till fönstret. hlerr Kammarherre, om ni för egen det finner en njutning i ert outsläckliga hat . nintet hat!? afbröt Frans Ehrenstedt. vjjvad annat ? afbröt Professorn. ÅJag ville såga, fortfor han: Lemna er mor åt sig sjelf och lät hennes bättre känsla, huru sent den änuppvaknar, ensamt få styra henno. Lälla steg hördes utanför dörren ; det var Thekla som sakta steg in, frågande : Får jag komma nu ?? jag ser, sade den sjuka, att jag ej kan skilja barken från trädet... jag ger dig — äfven honom — min moderliga välsignelse !Å En timme senare lågo tvenne personer knäböjda vid Kanslirådinnan Ehrenstedts säng Det var Stålbrand och Thekla. Jad, sade den sjuka med ansträngning, under det hon med hopknappta händer såg uppåt himmelen, det är ej värdt att spjerna mot udden! — Men ett, hon vände sig mot Slälbrand, vmäste du först säga mig: Skuldsatt lemnade du ditt fosterland, har du nu, sedan du kunnat det, godtgjort alla gamla skulder??? . vJa, med ränta ! svarade Stålbrand, det