Follhymn 1860.) Sung Carl wår Sung! Å Kring Dig fluts den trofasta ringen, Lik fädrens på Allobärjartingen Å sagans werld. ö På höjden Förfynen Dig hällde, Wålsianar och fyddar ditt walde J fredlig färd; J krig, Ditt ywärd. Din Kungseord är: Med lagen må boagas allt landet. När Kungen och folfet det bandet Sig hålla wid, Då waknar i fjäll oc i dalar En eko från fordom, som talar: Om Freijers frid, Om frunitens tid. Om krigets örn Slär wingarne ut öfwer werlden Och wander sig bitåt på färden: En lystring ord!j Då bryta wi upp, man ur buset Od) kämva för fribeten, ljuset, För Kung i Nord; För fadrens jord. Du är, Kung Carll! En bud af Dut folf; Ack få herrligt ed nofast, få manligt och ärligt Det allnd stod. För stolt att fig böjaåför sweken, Det profwade bellre, i lefen, Med ungdomomod Sin klinga god. Du werldars Gud! Wälsignan:e böj Dina händer Och slydda förbrödrade lander Wod polens rand! Oi) led of, och) yrk och försona, Och belga wär Konungakrona! Knyt löftets band Kring Kung och land! —— — Melodi af Carl Sjögren till ord of FE. Å. Metters