Dehet och Credit. NOVELL AF PILGRIMEN. (Forts. fr. nr 57.) Det är ju ljuft att gråta tillsammans?? hviskade Thekla, då de horde Mimmis knackning, och hennes röst fråga: Får jag komma in?? Stålbrand steg upp och öppnade. llennes blick såg forskande än på den ene, än på den andra, och af hennes min förstod man att hon var tillfredsställd med hvad hon i deras ögon läste. )Jag kommer med en sröjdetidning; lojtnanten är redan här med doktorn. Redan här! upprepade Stålbrand, lifvad af en hoppets ljusstråle, i det han sprang upp. Han har rest som Jehu.? Alma är vaken — är redig... frågar efter pappa... om vi ej skrifvit tillmamma, och om mamma ej snart kommer. På den andra frågan svarade jag ja, men tillade: skulle du ha styrka alt se mamma? — Ack ja, ack ja! hon ar redan här? — Ja, svarade jag. — Hvar är hon, har hon träffat min far? — Just nu, svarade jag, gick han in till din mor. — Hon började gråta, men jag hörde att hon tackade Gud. Kanske Thekla, sedan vi först hört hvad doktorn säger, går in till henne; men ännu tror jag ej att hon har styrka alt se er tillsammans. — — — Ännu en obekant person framföra vi på scenen, det år den nyss ankomne läkaren, Prosossor Waldau. Mannen stod vid aftonen