Helsingborgs-Posten – 11 maj 1860, sida 2

han på en gång belraktade Stålbrand och Baltzar, räro redan bekanta. Vid dessa ord rackle Grefye Stälbrand unge Ekenkrantz sin hand Föjtnant Ekenkranlz — Fröken Stälbrand, dotter till nuvarande egaren af Rosenholm, presenterade Dahlkrona. Flyktig var den blick, med hvilken Alma besvarade lojtnantens helsning. då deremot denne betraktade henne med en nyfikenhet, hvilken snart öfvergick till en hänryckande beundran. . I hans ögon var den unga flickan det skönaste han någonsin sett, och ovilkorligt sramställde sig för honom den tanken: Åaa undrar hvar den lycklige dväljes, som blir egare af den der klenoden.? Men hemtande sig snart, gaf han samialet en ledig vändning. ryng har tagit mig den friheten gifva Herr Majoren en och annan vördsam förebråelse, som i somras var så nåra Rosenholm och icke gjorde mina föräldrar den arau, sade )alllar. rpagt jag är mycket bekant med lajtnanten, ar jag det ganska litet med edra föraldrat?, svarade Dahlkrona. pet hade för dem varit särdeles angenämt att få förnya bekantskape 7, återtog Ballzar. Åh ja, oandligt intressant, inföll majoren med en godmodig, glädtig ton; men, kåre vänd, fortfor han, ni ar allt för god alt prata tocke der snick sslack, som jag kallar kallprat. Sanningen att säga, fastän jag känner mycket val till lojtnantens familj?, sade ban med stark tonvigt, är den personliga bekantskapen, med undantag af er sjelf, allt för obetydlig att edra föräldrar och jag skulle för närvarande kunna ba synnerligt nöje af hvarandra. hror ar ingen komplimentör. det måste man medger, sade grefven småskrattande. y-ej. hsarken har varit, är eller någonsin blir?, svarade majoren. . Delta samtal egde rum vid bordet. Åanu hade ej Alma sagt ett ord, och vår unge löjtnant sattades af ett mäktigt begär all höra hennes röst. Men som han icke var hennes bordsgranne, föll det sig ej så lält all med henne öppna ett samtal, och dessutom, hvad skulle han säga som kunde intressera henne, och motsatsen ville han ej yttra. i I ett ögonblick förvandlades Almas starka farg i en krithvit, då Fröken Mimmi hastigt utropade: vyjen hvad går åt Alma 2 Fadren spratt lill i det han vände sig mot sin dotter, bredvid hvilken han salt. vyu är väl ej sjuk, mitt barn, du har ju varit glad och frisk heta förmiddagen??? Nu spände Baltzar öronen. Med sin vackra melodiska röst svarade Alma, I det hon försökte föra ett glas porter till sina låppar: Pell är ingenting.? Sällande glaset ifrån sig föll hon tillbaka afsvimmad på stolen. llastigt uppreste sig Stälbrand. sog sin dotter på armarne och bar henne in på hennes rum. vilvad betyder det här?? sade Dahlkrona oroligt, i det han skiftesvis såg på Edgar och sin syster Mimmi. valma klagade i går afton öfver stark hufvudvärkv, svarade Edgar, vasven i dag morse; men som hon bad mig ej låtsa derom