Helsingborgs-Posten – 11 maj 1860, sida 2

tant lemnade oss, varit mindre hårdt fästade vid träldomsoket.? Nu oppnades på vid gafvel dörren till paviljongen, och den trettonåriga Hedvig, Majorensaldsta dotter, rod och varm, hoppade in. rÅck så roligt! utropade hon, så obeskrifiigt roligt. Löjtnanten är kommen! Du kan ej tro, Alma, hurn rolig, hurn snäll, huru god han är... han gör kortkonvster så underbara att du ej tror dina egna Ogon.? Och just som Hedvig uttalade det sista ordel kom hennes bror, Jeanne, springande på samma sätt som systern. vvet Onkel, vet Alma, att han är kommen .. Onkel och Alma skola få se att han kan tackla skepp, precist, tillade han med hög röst. som om han bodde på vattnet. Pader och dotter logo, då den senare inföll. vyvilken löjtnant talen j om? lojinant Baltzar, vet jag. sade båda på en gång, helt förvånade ofver hennes okunnighel. Jag är lika slug ända?, menade Alma skrattande. tr nitnant Baltzar Ikenkrantz, återtog med en lungsam viss hudtidlig ton Hedvig. Sian år son till Krigsrådet Ekenkransz. af hvilken jag handlat Rosenholm, upplyste henne fadren. Alma, upptagen af en enda tanke, tycktes ej fasta särdeles intresse vid barnens hjelle, da en beljent tillkannagal alt bordet var serveradi. Långsamt uppreste sig bada och följde baruen in i matsalen, dit den ankomne hvardagsgästen redan var introducerad. Nu har jag fåll min sreslige löjtnant till mig något förr än jag våniatr, sade Major pahlkrona. ilerrarne, fortfor han, i det