— —— — — Charad. En stackars flicka, som mitt första tärde, Gick ur en foja, af mitt andra byggd. Och med förtröstan på fin grannes dygd Utaf bang öfwerflöd en skärf begarde, Men, som det ofta går, han blef mitt fjerde Och röt mitt tredje strax till swar. Ty — strek han — Vwad mig Sud beftärde, Jag endast till mut hela bar.