etens fästande wid jordbruket förlust, äfwen om ide några såsom hästars skenande, eller fa. Det är allt godt wäl, sädam freatur får ersattning, e ide sagdt, att ett annat att finna till ett pris, som hållna ersättningen, ice heller öfwerensstämmande med det s werkliga wårde. Man har en skjutslega, fom den ffjuts lle wara honom en wålfoms e tider, då han icke har något ed sina kreatur. Om detta få är det likwäl ganska wisst, , och mer till, går fin kos af året. Dei wore derföre af Rikets ständer att bifalla på tal om skjutsningsbeswän i korthet widröra ett annat ingande för jordbruket och ommer hwad dermed år Ale är wäghållningsskyldigheten. rifwes på fått, nu sker, må sig goda wägar under höst ej matken, der wägen löper, st och således fordrar föga inga ställen är äfwen brist lmningsämne, äfwensom tiden öning i allmänhet icke, om ir den låmpligaste. Der mins hafwa wäglotter emellan uffyllning heller aldrig blifde häligheter emellan wågs 1, helst der den ena lotten t grug, den andra deremot iger man nu betraftande. har långa wägstycken och på wilkas wägstycken äro långt nwända flere dagar på fina ttande och ändå löpa fara, ide wid wägsynerna, utom el, så måste det erkännas, ganska tryckande och att det med skjulsningsbestyret, bortz ket. Man fer ofta mid frå för dessas ekonomi besörjer till dessa städer hörande wår goda. På samma sätt kunde wåghällningsskyldigheten åt lka funde få sin ersättning wissa stakioner anbragtes resande finge erlägga en hwarje mil; eller ock kunde ufinnas till beredande af en ott jordbruket blefwe befriadt nålet med wåglagningen full: NTE OTRS elsingborg d. 7 Maj. elegram. g, kl. 8, 30 f. m. Utnäme : Ercellencen Manderström. rädet Gripenstedt, Öfrverbof: nerbjelm, Öfwerfie Ericson. vörding Oldewig, Bruföpaz och Blomstedt, s. d. Nytts lösler, Godsegaren Nevents Middare: Jullitieministern, ae Presidenten Rosn, Erkes Becffriis. biskopen Reuterdahl. — Jnfanterigeneral: Lefren. Öfwerste i Artilleriet: Öfwerftelöjts nant Wachtmeister. Swärdsordnar: Artilleri: kaptenen Hjort, Ryttmastarne Barnekow, Peters sen, Bornstedt, Jnfanterimajoren Eksrand, Caps ten Edelfelt. Nordstjernekommendörer: Prof. Schlyter i Lund och Landshöfding Nordenfeldt. Nordstjerneriddare: Hofrättssekter Leth, Fabri: kör Frans Kockum i Malmö, Professorerna Schrewelius, Berlin, Tornberg, Rector Soms melius. Andliga Ledamöter af Nordstjernan: Prostarne Melin i Norra Wram och Rietz i Tygelsjö. Wasakommendör: Grefwe Corfitz Wasariddare: Borgmänare IVej: lander, Postkommissarien Björnmarck oc Hands landen Carl (Fritz?) Rooth i Helsingborg, Räntmästare Zetterström i Lund, Hårarshofding Pehr Nordström. Andliga Ledamöter af Wasaorden: Prostarne Ström (i Hjersas), Falck (i Wålinge) och Pauleson. Theologie Doktorer: Professorerna Bring, Sundderg och Flensburg, samt Prostarne Hammar, Falck och Cedergren. Af den utdelade Revisionsberättelsen öfwer Helsingborgs sparbanks råfenskaper och förwalts ning från och med d. 1 Dec. 1858 till och med d. 30 Nov. 1859, wisar sig av Spardans kens egen kapitalfond sistnämnde dag utgjorde 29,058 ror 51 öre, samt Delegarnes infätts ningsfond 337,050: 76, eller tiujammans 366,109: 27. Under året hade i 1,751 poster blifwa insatta 98,043 rdr 52 öre, och under samma tid i 858 poster uttagne 119,697 rdr 40 öre. Delegarnes insättningsfond hade från föregående Året minskats med 5,573 rdr 88 öre, men Sparbankens egen fond ökats med 2,303 ror 43 öre. Motböckernas amal hade minskats med 6. — Dessuto:n meddelas om Sparbans kens werksamhet från d. 1 Dec. 1859 till och med d. 24 April innew. år, att insänningarne under denna tid uppgåt: till 46,62 1 dr 29 öre uti 938 poster, att uttagningarne uti 381 poster ulgjort 43,720 ror 82 öres at 134 nya delegare hade tillfommit och 160 afgåt, samt an Bans fena hela answarigherssumma sisin. dag ub gjorde 364, 146 rdr 25 öre. Helsingborgs Fattigwårds räkenskaper för 1859 utwisa: Behällning fr. 1858 (inberäknadt inranningens sastigheter, jordar, inventarier etc.) 87,388 rdr 36 öre rmt; inkomster under Året 14,073: 50; utgifter under året 12,745: 8. Des hållning till 1860: Jnränningens hus och toms ter (brandförsäkringswärde) 13,425 rdr, dito jordar, 12.912: 50, inventarier 3,084: 12, utlänte kapitaler 43,280: 27, Carl Johans fond 11,700 rdr, Arbetsinrattningens tillgångar 1, 195: 94, victuslier 686: 59, stenkol 357: 67, cussa mid årets slut 2,074: 71, eller tillfjam: mans 88,716 ror 80 öre, hwaraf öfwer 57,000 rdr i contanta penningar. Med dessa refullater för ögonen, måste werkligen en billig kånsla af förwåning uppsiå, då man befinnar att det oaktadt Arligen fotiigs skatter upptagas till sådant belopp, att de uts göra en werklig börda för många af samhällets mindre bemedlade medlemmar, Ett rykte förmåler att hans maj:t fonungen kommer till lägret den 6 i nästa månad samt att den 8 s. m. skulle blifwa stor fältmanöver. Det danska ångbätsbolag, som annonserat hitkomsten af fina båtar trenne gånger Pdaglis gen, behagade ide låta någon af dessa gå öf: wer Sundet i går förrän på aftonen, och detta oaktadt utländsk post (fom bolaget enligt upps gjordt kontrakt med postwerket är skyldigt öfwerföra) befanns liggande i Helsingör från lordagsaftonen. Det är att förmoda att Hele fingörssångbåtsdirekftionen afgifwer någon giltig förklaring i fråga om dettaförfaringssatt, emes dan man annarå lätt fan faila på den tanfen att densamma ide brytt fig om alt hetsända någon ångbåt förrän på aftonen af den orfaf att ine gen annan, kunde öfwerföra de resande den dagen. (Ångbåten Helsingborg låg Nnemligen itilla.) — Att ängbåls-direftionens handlings sätt eger sin förklaringsgrund i densammas oegennytta art wilja hålla den swenska bönda: gen i helgd, år knappt troligt, ty der hade wäl då ide heller hitsändt någon ångbåt på aftonen. Om brodersämjan, i widsträcktare bemärkelse, mellan, Swerge och Norge i detta ögonblick ide fan fägad tå på de aldra båfta fötter, synes den deremot wara i starkt tilltagande mellan dan: skar och norrmän. Oberäfnadt der festliga firandet af den norska fröningsdeputationen på dess besöf i Köpenhamn, uppträda de danska bladen städse helt oförskräckt emot swensktarne och till fordel för norrmännen, derwid beslyllande Swerge för alla slags Overgreb emot Norge. Sednast låter man i Dagbladet en forrespomens från Swerge, öfwerslödande ar hätska ulgjutelser mot detta land oc flera ar def mest framståcnde och aktade poliliska pers sonligheter. Under det Norge beskrifwes såsom en stat, hwilken sdse uwecklar en beundrande wård och aktningswärd mwerffambhet för en hydlig nutid och framtid för hela folfet, betecknas det swenska folket såsom warande en nation, hwilken, om den fortgår i utweckling och kultur på samma sätt fom under der fednaft tillåns dalupna halfwa ärhundradet, fan antagas fom ma att efter ytterligare några decenniels förs lopp presentera fig inför det öfriga Europa i ungefär samma nobelisynfelige ställning fom Spanien för några är fedan eller dennuwarande Grckland. (Wi skulle wåga tro att flertalet af landets inwanare här hemma hysa helt andra åsigter I detta afseende.) Såsom prof på bref: skrifwarens skicklighet i att förmiånga, torde blott behöfwa anföras hans påstående att den swenska riksdagens beslut i stäåthållarefrågan blifwit fattadt af en handfull adelsman och prefter, oaktadt hwarje swensk, fom aldrig så litet känner till sitt lands politiska förhällanden, har fig bekan: att bestutet fattades lilasåwäl af bondes och borgareständen, fom af de twenne andra ständen, samt nigjorde em uttryck af bela nationens enhälliga önskan. Man bör lifwäl mindre förvåna fig öfwer denna djeris het hos Dugblads-forrefbondenten att stämpla besluet såsom ensamt ett swenskt adelaoch preftbugg met Norge, då man wet att det fins tidningar äfwen hos of nog uffa att wilja icke blott föfa inbilla folk detta, utan äfwen, lifas som brefskrifwaren till Dagbladet, att hela Mingrepper, såsom man behagar falla det, i de norffa angelägenheterna war för att komma år Norges fria grundlag, hwilken skulle wara för: hatlig jör swenskarne. Dylika uppenbara och med tydlig afsigt att förwilla uttalade ofannins gar, hwilka, såwidt wi meta, förekommit i blott ett par swenska tidningar, behöfwa naturligtwis ingen wederläggning här i landet och tyckas någon gång ide heller behöfwa det utrikes, alls denstund Dagbladetg redaktion på det mest uttryckliga fått rteserverat fig emot detta de korrespondenis påstående. — Dagbladet förs tjenar i ett och annat afscende akining framför den andra Sföpenhanmnösstidningen Berlingfte Tivende, hwilken wifat fig ide ega fastare grundsatser an att den, efter hwarjehanda påtrydningar af ett litet alliför wål fåndt parti hår i landet, låtit förleda fig att blifva ett tros get echo i Danmark af wårt s. k. swenska Af tonblad, med hwilket den nu en längre tid fjuns git samma wisa färskilt beträffande Swerges och Norges ömsesidia förhållanden. Till gengåld derföre att Berlingffe lät narra sig att afskeda sin äldre Stockholms-forrespondent, af hwilken den erhöll ganska erakta underrats teljer från Swerge, såg den ett par förvaras re af hin principalinna uppstå inom den hvens ska tidningspressen. Hwad Dagbladetr har för ett honorarium att wänta fig, känna wi ei. Öwad man deremot har fig alltför wäl befant, år att bår i landet existerar ett ytterft werks samt, om och litet parti, (beftående af några egenfåra faxar, hwilka gerna önskade fomma fig upp förmedelst en riksdagsmannakandidatur eller något dylift wid tillfälle) fom, omgifwande fig med en wiss gloria af frilet, jemliftet med Dwad mera de förmått utbaruna förmedelst den Tiberala tryckswärta, fom warit dem fal, samt byllande en bekant sats om den helgd åndamär let gifwer åt medten, ide skytt något fått ill win: nande of den swenska tidn. pressen för fina ädta syften peciclt i unionsfrågan — (flera landse ortstidningar lära också häfta i skuld för åts skilliga gratistelegrammer och forvetvondendars tiflar till allmänhetens förwillande och förlie dande, fom de från hufwudkontoret i Stod holm fått sig wälwilligt tillsända den sednaste tiden) — och det wore sannerligen mer Än för: wånande, om ide forrespondensartikeln i7Dags blader skulle ha utgått från någon af samma hederliga sällskaps medlemmar i Stockholm eller kanske på ännu närmare båll. Det är ju i sin ordning att man, Då man misslyckats hår hems ma, wänder jig tll Brödrene derover, hwvils fa wisat fig wara medgörliga. Man wågar lifwäl hoppas, att Dagbladets upplysta res daktion icke widare skall göra fig till wapendragare inne i grannriket för ett parti, hwars leder hår i landet för hwarje dag blifwa allt glesare, sedan man lyckats genomskåda de af sigter dess medlemmar bära bafom skölden. Göteb. Hand. Tidn. wisade oss helt nyligen det förwaånda fått, hwarpå swenska förhåtlan: den blifwit framställda i en annan ulländsk tidning, Nölnische Zeitung, och man wet dessutom attuhwarken denne sistnämnde eller de danska bladen äro de enda i utlandet, hwilka bibringa fina läsare få beskaffade föreställningar om Swere ge od) def inre förhällanden. Om emellertid det är sannt, hwad fom tros, nemligen att simpla stribenter här i landet äro de, som med wett och wilja lemna stoffet härtill, måste desse vmils forligen alltid anjes ha gjort fig förtjenta af det djupaste förakt af hwarje redlig swensk, som älskar att se fit land likasåwål fritt från ut ländskt förmyck och begabberi, fom från inlånds