Helsingborgs-Posten – 4 maj 1860, sida 4

de drog bon ide i betänkande att under afwat. an Hå sin nedkomst biträda fin syster Elisadeth i husliga göromål och förrättningar. !Så woro den tidens jungfrur. Huru rår wår tids? vKunna de sopa ett golf? Nej, snörlifwet bindrar dem derifrån. Kunna de bädda en fång? Nej, de ega ide krafter dertill. Jcke wilja de bära watten, ide wed, ide funna de siryka, ide twatta. Men bwad funna de? Jo, de funna under sammaren promenera på gatorna ifiden: fladningar od) lysande parasoller, wara med på ängpätsresor och sowa i gröngräset, sedan de nju: nt af den förbjudna kärlekens fröjder. De funs na om wimern banga pa spektekler, swänga fig nom sedeslösa danegillen. Forr represemerade de dygden od) ardeisamheten; nu representerajde lasten od) låttjan. Det der utgör ord och inga wisor, skulle wi tro. Ocksa sade en bederlig handelsman derom: SIm jag hade haft någon aning om predikans innehall, sa stulle jag hafwa bedt hustru min att under förmiddagen fälla fig i köket oc frida alla mina pigor i förfon. RDR BP REA