liga vägar, som han både i diligens och på jernvagn besarit. I en hast blef Alma tankfull. Ilvar är du nu?, frågade sadren leende, icke följer du mig på min färd ?? Jag var hos — mamma. Dit skulle jag gerna vilja solja dig, sade han med lislighet; men jag blir icke motlagend, tillade han med en halsqvasd suck. Faltande sin fars bada händer utbrast Alma: Jag säger nu som jag ofta sagt till mamma; barn af frånskilda föräldrar äro de olyckligaste varelser på jorden.? ivad har din mor då svarat?? frågade grelven dystert. Hon har biifvit ledsen, och sagt att jag gjort henne ondt. (Forts.)