gossen kallade henne sin sastmo, och sedan benämnde man alltid de båda barnen fastman? och fästmö.? Gamla Grefvinnan Stälbrand hyste den tanken alt tidiga giftermål, isynnerhet for mannen, voro lika lyckliga som önskvärda. Dagen efter Theklas vattvardsgång öppnade Arthur för henne sit hjerta; några dagar förut hade det redan omnamnda samtalet mellan Arthur och hennes bror ent rum. Kanslirådet Ehrenstedts voro för tilltallet på Rosenholm, och det var endast af eftergift för gamla grefvinnans önskan som Theklas föräldrar lemnade henne sill samtycke. kom ihåg att Alma tog ditt barn, din Thekla, till sitt brost när du ej sjelf kunde amma henne, och se här hvad hon under sin sista sjukdom önskat,? voro de ord, som Grefvinnan Stälbrand yttrade till sin yngsta dotter, i det hon visade henne nagra anteckningar af hennes systers hand kort före dennas död. . Fru Ehrenstedt, i hemmet kallad Brite Louise, och hennes äldsta syster Alma hade haft bröllop på samma dag; och ehuru olika till lynne och karakter hade de uppriktigt älskat hvarandra. Icke utan mycken strid gaf hon vika för Sin mors och sin aflidua systers vilja. Thekla var den minst älskade af de fyra barnen Gud gifvit henne, och hon 1ÖK Ö. tan ha 5 på hvilket besann sig en blomma som så småningom utbildade sig till ett trätoapple mellan de båda makarne. Arthur älskade sällskapslifvet, Thekla icke: men cjnog med att hon sjelf ville undandraga sig detsamma, hon fordrade äfven denna uppoffring af sin man. Stundom gaf han efter for hennes vilja, men oftast icke, och till och med tvingade han henne att ibland följa sig ide kretsar der hon kände sig fremmande och besvårad. Nar Arthur utan henne besökte Operan, supeer m. m., satl hon ensam och erel. och vid hans återkomst horde han alltick dessa ord, sätta till en viss, aldrig varierande mollton: Pau håller icke af mig I början besvarade han hennes forebråglser med smekningår, sedan icke alls, och sintligen med ett och annatstickord. Hade on någon aldre. klok och öm vän stätt vid hennes sida, skulle kanske de öden hon sedan genomlefvat tagit en helt annan vändning; men till Theklas olycka bodde hennes soraldrar i husfvudstaden. llennes äldre syster, som var gill och bosatt i hinland, skref till henne hvar månad. Dessa bref innehöllo långa romantiska skildringar öfver den hussiga sallhet som blifvit hennes (systerns) lot. Thekla jemförde sitt hemlif med Emilias, och huru dunkel fann hon ej färgläggningen i sitt eget. Hon var nog osorA ants diä — att hon osverdrifvet jollrade med sina barn; hon a sin sida påstod att sadlren ej älskade slickan. och nya tvister uppstodo. Don arma, unga qvinnan kände djupt i sitt hjerta, att då hon grep efter sällheten samnade hon en vålnad. Vid denna tid tilldrog sig en inom Slälbrandska samiljen märklig tilldragelse, som sorde mänga andra med sig i spären. Den gamla på Rosenholm slutade sin sjuttiväriga lvinad. Alla tvektes sorja den aktade gumman, men ingen så varmt och hjerligt som Arthur och Thekla. Bland de sista ord den gamla sade voro: Om 3 nodaens salja Rosenholm, så infören i köpkonltraktet att gröna kammaren aldrig far förändras, men att den underhalles och vardas.? — Vid genomscendet af aflarerna belanno sig dessa i det skick, att l:osenholm måste säljas. Striden om ditt och milt började nu och var ganska skarp. kammarherren Hahlkrona, den al mågarne som bott i huset och skott affärerna, anklagades af Ehrenstedt och hans soner, icke allenast alt vårdslöst hafva forvaltat ekonomien, utan de lato honom afven förstå alt han lagt under sig åtskilligt af sormögenhelen. Dahlkrona uppgjorde slersallliga rakningar. hvilka berisade det arthur blitvit gynnad framfor de andra; hans uppfostran, 1 — — åa oo — — 2 31 — nom, som hos alla hvilka ulan vaksamhet öfver sig sjelfva låta naturanlagen taga ofverhand. öfvergingo dygderna till de motsatta felen; i hans karakter var slosaren, forenad med en högt uppdrifven stolthet, den framstaende personligheten, som ofta tycktes ansaga en ganska skefrigtning. Arthur, erkännande inom sig att han varit i allt det gynnade barnet, tog ej elt step för att försvara sin rätt, churn, om han gjort sig besvär att genomse rakningarne, hade mer ån en siffra ur dem kunnat utstrykas. Emellertid hade han, genom sorlusten af det arf han paraknat, kommit i en hogst brydsam belägenhet, då hans rike svårfar erbjöd honom alt I sitt hus hyresfritt bebo nedra väningen. Hvad var att gora? Noden har incen lag, och han antog anbudet. I stallet for en hade han nu tvenne spioner osver sig: sin svarmor och sin svåger Frans, hvilken senare liksom han sjell tjenstgjorde i flere verk. Tiden förflöt under många mellan man och hustru äktenskapliga strider, som foranledds en yttre kallsmnighet, hvilken de å ömse sidor trodde ega sin rot i hvarandras hjertan. (Fortis.) ÅPaschan Jbrahim Hussein, en gammal mar, i Konnautinopel, bade ibland fina qwinnor en ——