Helsingborgs-Posten – 19 mars 1860, sida 2

Riannes friare. Han blef blek som ett lik vid denna underråttelse. Han kunde knappt få fram den frågan, hvad mademoiselle Rianne hade svarat på detta frieri. Jag sade honom, alt hon var olycklig derosver, och endast bad att få ingå i ett kloster för återstoden af sina dagar. Han grep min hand och kysste den med haslighet. Jag meddelade honom alt grelven och grefvinnan voro begge intagna för detta parti, och alt Ninelle var på deras sida emot Rianne och hade sagt mig, det hon hoppades, alt det kom till stand; hon ville göra allt sitt dertill, i dessa oroliga tider skulle det lugna henne mycket, att veta sin syster vara under en så god och redbar mans beskydd. Hrde Sabran blef häftig och utbröt: Hennes syster skall helt sakert icke komma att sakna en beskyddare. Låt henne sjelf gifta sig med honom.? — Dessa ord sorvånade mig, och jag kunde icke dölja min förundran derosver, att han talade så, i det förhållande jag måste antaga, alt han stod till Ninette. Hr de Sabran biktade sig nu för mig, och jag lårde se förhållandena med andra ögon. Då han hade förälskat sig i grefvens yngsta dotter — det var väl nu omkring ett år sedan — hade han saknat mod att förklara det för henne, han insåg de invändningar, grefven ed skäl kunde göra mot hans medellösa ställning, och han ansåg det för orätt att gora henne bekant med känslor, hvilka han antog icke skulle vinna bifall af hennes närmaste. Han hoppades, att en närmare och innerligare bekantskap och en förändring i hans vilkor, hvilken han inom någon tid kunde vänta, skulle inverka på grefvens mening och komma honom att se saken från en mera gynsam sida, han hade derföre en