Helsingborgs-Posten – 19 mars 1860, sida 2

Åtskilliga af tant Leonores hågkomster från den första franska revolutionen. (Forts. fr. nr 33.) Då Rianne fick nys om detta arrangement, pler hon mycket bedröfvad. Hon bad och besvor föräldrarna att uppgifva en plan, som skulle göra henne olycklig, hon kunde icke älska den brudgum man tillämnat henne. Både grefven och grefvinnan höllo med hardnackenhet fast vid sitt påstående. Rianne talade om att gå i kloster, såsom den enda räddningen. I grefvens familj såg man endast våta ogon och bedrosvade ansigten. Ninette ville göra systern soreställningar, men för första gången afvisade henne Rianne nästan med bitterhet. Då den unga flickan sålunda såg sig ansatt från alla sidor, kaslade hon sig en dag i mina armar och grat ut sin sorg. Ja, Mirabeau hade rätt, Rianne älskade hr Henri, men hon var lika öfvertygad om, all han älskade Ninelte, och hon fann det mycket naturligt, emedan Ninelte, efter hennes mening, var långt bättre och vackrare än hon. Attse honom som Ninetles tillbedjare, skulle hon veta alt finna sig uli; men all sjelf tanka på att räcka en annan man sin hand, det kunde hon icke, förr ville hon dö. Ack jag kunde endast gråta med henne, huru gerna jag än velat trösta henne. pen miss-stämning, som genomgick oss alla, kunde ej doljas för Henri de Sabran. Äfven han vände sig omsidor till mig, för alt få vela, om det var någon sorg, som tryckte grefvens familj. Jag gjorde ingen hemlighet för honom al hvad jag visste om