Helsingborgs-Posten – 16 mars 1860, sida 2

Gottland fick bara skabb af sitt beborial? om 1860 ärs winter. Jnom wårt eget kära fädernesland är det långt ifrån fredligt; men stridens hetta är ännu icke wådlig. Den kännes ännu blott i några tidningars spalter, när norska frågan kommer till tals. Men de farligaste bjessarna Nya Dag: ligt Allehanda? och Aftonbladet? hafwa redan uttömt fina krafter. Finge likwäl ?Handelsmagiftern? råda, blefwe det snart en öppen fejd emellan bröderna på ömse sidor ?fjellet. Huru det då stulle gå, meta wi äfwen af Handelstioningen?. Sanctioneras storthingets beflut?, har ban sagt, få kommer denna mening (om unionens upplösning) att snart winna stor terräng, så skall den också blifwa handling (ptro! ptro! kära Swante!) Hittills hafwa wi alltid föreställt oss att wid en så inträffande skiljsmessa Swerge skall få behålla Det konungahus, hwilket det sjelf fritt walt, men icke kunna wi twinga of till denna förmån. Fföres drager t. ex. H. M. konungen att wara norsk konung, få fan ingen rimligtwis hindra honom att i detta hänseende få sin önskan uppfylld, ehuru smärtsam förs lusten måste wara af en konung, som wi älskat betrakta fåfom företrädeswis swensk, och i hwilken wi både till namn, bild och ande welat skäda en erinran af wåra gamla konungar. Det der är något tragikomiskt. Tärarna kommo mig rige tigt i ogonen, när jag läste denna strof. Men jag kunde likwäl icke undwika att stratta, ja skratta sasom gamle dompror sten Wåhlin skrattade, när han for att få roligt läste ,8unfentus?, hwilken han läste wanligen några gånger om året, och 5skrattade få att magen hoppade). Den glade RKapten Puff?, fom har särskildt prwilegium att skämta, yttrade för nås ara ar sedan om Handelsmagiftern i Gotheborg att han fpelade ftortvk, och nog har kapten rätt i detta pästående hwad ätminstone norska frågan beträffar. Man kan nemligen icke gerna tro, att en person som yttrar sig så exalteradt har alla skrufwarna i behåll. Ånnu hafwa wi swenskar icke blifwit få fullt rofens rusante. Ar Cimbrern ledsen wid lifwet, så fan han gå och hänga fig. Blir Swante Hedlund ide nojd med kung Carl om han skulle sanktionera det der omskrifna storthingsbeslutet, få må han abdikera liksom Bjornstjerne Bjornsson måste. De båda kunna räcka hwarandra handen i denna fråga. De äro båda lika