Helsingborgs-Posten – 12 mars 1860, sida 3

utdömt, och Kung Bombas fon, fom på en gång är Österrikes och päfwens legodräng, 4 från Åhalföns södra del, att Jtalien må blifwa fritt — fritt till Ax driatiska hafwetaå. Lefwe de tapps re Jtalienarne, lefwe deras wapenbröder, de frie och käcke innewånarne i Helfing: borg, hedersmedlemmar i Societa Na: zionale Jralianak Jag har länge warit twehogsen om jag borde åter wisa mig för eder, frie och käcke innewänare i Helfingborg. Först. och främst har jag icke äran att räknas bland eder och) är således icke heller heders medlem af det italienska nationalfam: fundet. För det andra är jag sedan sist icke så litet wanställd i ansigtet. Den bederlige sättaren, som fått på sin lott att gifwa offentlighet åt mina Små funs deringar, har i fin wälmening att göra mig fin, anbragt få många mujfder? i mitt ansigte, att jag knappast kånt igen mig sjelf. En och annan liten swart mufd), forstulet anbragt här oc) der i ett wackert ansigte, gifwer deråt ett pi font uttryck, höjer effekten, låter de ores gelbundna konturerna få mycket märfba: rare framträda. Men blifwa de för många så wanställa de; de karrikera de skona formerna. Och hwad äro wäl tryckfel i en författares uppsats annat än mufdyer, oförmärkt placerade här och der. Ett och annat tryckfel i en artikel skadar icke, twertom förhöjer dagrarna, gör de framstående partierna så mycket pikantare. Aro de deremot för många, gora de författaren endast skam. Så också med mina sista Små funderingar. Jag wille knappast känna igen dem. Ar det jag detta, tänkte jag wid mig sjelf, har jag skrifwit få. Att twätta bort alla fläckarna skulle upptaga för mycken tid och för stort utrymme här, hwarför jag nojer mig med att rätta de mest wilseledande tryckfelen. Så se nu här. Wid anförande af Shakespeares bekanta: To be or not to be, hade der råkat komma att stå To bear, hwilket gifwer en helt annan mening. Men det meft graver verande är dock detta, då det säges: ?ehuru en biskops fon icke alltid är en guds fon. Det der will jag för ingen del widkännas. Så har jag aldrig yttrat. Min afsigt war att såga, ehuru en biskops ord ide alltid är guds ord, od) det fan gå an. Annu ett. J en punkt heter det: Om den store talaren Demosthenes wet hutorten att berätta, att han, för att öfwa fig att tiga, tog