Skånska soldateus sång. (Afijangen af Helsingbergs Frmilliaa Brandkärs Sängförening wid Stenbocksfesten i Helsingberg d. 28 Febr. 1860.) För fennug och födernesland wi ess öfwa krigets allwarliga lef; wärt mod oc) gewar till en början wi pröfwa mid ffogarn:s trerliga ef. Hur wänligt fer selen på frigaren neder Od) stuggan omfamnar de sjnnfande leder. Och rycka wi hurtigt båd fram och tillbaka med segerens hopp i hwart fjät, och tänka med frejd vå en blomstrande maka få skönt med en gesse I fnåii. Den ej har en mafa, han har wäl en tårna, fom längtar till brudftol få innerligt gerna. Så flyga de glänsande dar i wärt läger, ty frigarens fall är ej swårt; det skenaste landskap fom Standien eger, det herrliga Sfäne är wårt. Det wiljom wi odla od) plöja i friden, det wiljom wi medigt förswara i trten. Men tänder på fädernas grönskande slättet det blodiga kriget fin brand, fram kulor och frut, ja, och fram bajonetter, det gäller att freda wärt land. Och hurtigt mot fiendens härar wi wandra, kamrater! mi segra och dö med hwarandra. När döden har slungat sin glaf äfwer fälten, se uppåt mot strälande styn. Ä Måäånne Stenveck, den gamle otröttlige hjelter, oss winkar mid Himmelens bryn? Blott om wi hans trohet i hjertat bära, famrater! wi dö, men doct fegra med ära. 2—