TT2 ————— dvrar jag, att ni skulle känna medlidande med mig. Detta bref må ni ej betrakta hvarken såsom en sorebråelse eller säsom ett rättsardigande. utan endast såsom en doendes sista afskedshelsning, ty inom få timmar företager jag tillsammans med min broder en resa, från hvilken jag aldrig hoppas återkomma. — Hennes broder! mumlade Francis med darrande läppar, och hans ögon uppslukade formligt foljande rader: nJag har blifvit härdt straffad derföre. att jag dölde sanningen sor er — ack! jag alskade er så innerligt — (nu kan jag val våga såga er det, då vi aldrig mera alerse hvarandra) — men jag visste också, alt så snart ni erfor, att jag var syster till en röfvare, så skulie ni genast med förakt vända er ifrån mig, och derfore hade jag icke mod trotsa en sådan smärta, som derigenom skulle blifvit min lott. . i Ni vet icke, Ilerr Elson, hvad det vill säga, all föraktas af den man älskar. För Gud, som hör mig, svär jag, att alven den rysligaste tortyr skulle synts mig mindre förfärlig. än den blick af förakt och vrede, hvarmed ni förkrossade mig. Jag ser honom ännu, denna blick, och blotta minnet af densamma trycker som bly på mill arma hjerta. Jag har visst handlat orätt mot er, det ar sannt, men jag var också så grymt olycklig ... jag kände tydligen, att jag måste afsaga mig lyckan att se er, men Jag hade ända så gerna velat erhålla er förlåtelse ochi skiljsmessans stund känna en handtryckning af er, sådan som den ni ofta gifvit mig och hvilket varit min enda tröst midt i de bekymmer, som min broders lefnadssätt fororsakat mig. Ack! äfven han år brottslig, mycket brottslig, och dock eger jag det fasta hopp att Gud skall förlåta honom och ej tillrakna honom de brott, som utmärka hans sista år. Jag vill visst icke söka rättfärdiga honom inför er, ty hvartill skulle väl det också tjena?.. Ni skulle icke tro mig, och likväl bedyrar jag att han är mera alt beklaga än sorhanna. Min olycka skall dock, såsom jag hoppas, för honom hafva godt resultat, ty då han såg det förakt och elände, i hvilket hans lefnadssätt hade störtat mig, så svor han, att öfvergisva den brottsliga banan, hvilken han ieke var ämnad att beträda. I dessa dagar skall en expedition utrustas, för att befria de guldgräfvare. som af enskilda bolag blifvit sända till minarna, som nu blifvit tagna tillfånga af Apacherna. Några af regeringens soldater utgöra truppens kärna. Hvar och en tror att företaget skall misslyckas och att vi hafva samma öde alt förvänta som de, hvilka vi ämna befria. Det är detta, so — hufvudsakligen förmått min bror och mig att sluta oss till tåget. Min brors död skall försona hans brott. Min skall befria mig från en smärta, som förr eller sednare skulle låta mig dö en ryslig död. Jag kan icke lefva utan all se er, Francis. Ännu i detta ögonblick, skulle jag, om jag visste hvar jag skulle finna er, trotsa edert förakt, för att på mina knän släpa mig fram till er och anropa er om nåd och förlåtelse för en stackars olycklig flicka, som älskar er mera, än ni någonsin har varit eller blifver älskad. Adjö, Herr Francis!. .. adjö!... Måtte ni blifva så lycklig som ni förtjenar!!... Alla mina böner gälla blott er lycka... Försok alt glömma mig, ty ni älskade ju också mig s T— OBSEDOT EE NEKE RASER ee — ... Ni sade det åtminstone... Ack! jag påminner mig ännu så tydligen den dag, då ni gjorde mig anbud att blifva er maka. Gud! hvarför kunde jag ej vara värdig att mottaga denna lyckat... Gode, ädle Francis! Den rältvisan masie ni atminstone låta mig vedersaras, att jag hade mod alt afsäga mig den sällhet. som genom en förening med er blifvit mig beskard. men ack!.. det förmår dock ej göra mig fri från att hafva bedragit er. Jag känner det tyvarr alltför väl... Min broder kallar mig nu.... jag måste derfore asfbryla ... Pet förefaller mig, som om jag ännu en gana skulle skilias från er, då jag afslutar detta bref... adjo... adjö! ... Min bror anmodar mig att säga att han skall använda det enda medel, som finnes, för alt bevisn er sin tacksamhet, tv han skall i stället för att lefva en handils lif dö en tapper krigares död. Han har nu återtagit sitt förra namn, vart rätta namn, llellina. Jag vågade icke förut att nämna detta namn för er, och ni förstår nog hvarföret... Åanu en gång, lef val, Herr Francis! Om ni någon gång kommer tillbaka i det rum der jag tillbragte mina sorgfriaste dagar, — och det är någonting som säger mig att ni skall göra det — så säg då till er såselfHär bodde en stackars olycklig flicka. som älskade dig af hela sitt hjerta, och som gerna skulle for dig offrat sill blod droppa sor droppa, om Gud blott hade tillåtit henne blifva dig värdig... adjö... adjo! .. Det hade kostat Francis mycken ansträngning att läsa brefvet. Tårar rullade utför hans kinder och hindrade honom från alt se. första tiden af sin kärlek för Martha. skulle han kanhända blifvit otröstlig, om man berättat honom, att hon var syster till en röfvare, men nu efter en svartsjuka och förtviflan, klappa af glädje, då han tha ännn älskade honom. Han genomläste hennes bref flera gånger, och öfverhöljde det med kyssar och tårar. Plotsligen fick han en ides. Han såg hastigt efter brefvets dato, och förnam att det var skrifvit for 3:ne veckor sedan. — Min Gud. min Gud! — utropade han i vildt utbrott af smärta — om Martha afreste samma dag som brefvet skrefs, så är hon nu redan långt, långt härifrån. (Forls.) guI—a—ng—— hel månad, full af begynte hans hjerta tänkte på alt Mar—— Nyttig förordnuing. Polisen i Stettin bar ålnat positivspelarne ant låta hämma fina mn strumenter bwar tredje månad samt förcte intyg om, at: detta blifvit wederbörligen werfssälldt. — Det stulle säfert wara wåffommet för måns avs öron om een dylif förordning utfärdadec Åfa werallt. Det kunde till och med ci skada, om ret anbefalldes, art posinverna skela stämmas bwarje mänad. — SER — Gharad. Mur första ljufliat är or dricka och drickes i bart gort kalas, eburu fällan någon flicka förmår att tömma tvenne glas, Mitt andra är en ffänk af lyckan, fom fiundom rjelper mången man från famadom om ej från kryckan, to lyten det ej böra fan: När nummerlotteriet sanha bet åfwen uti Swerige wanas. Matt hela jemte tvenne bröder regerar skifteswis bwart är; bef residens är fänaft i föder och längft i notr, dit ingen vår,