fade till nästa rilsdag eller om de beräknade statsinkomsterna lemnade öfwersfott Då odligar tioner derför kunde uppköpas. Men wi ba ju tio millioner qwar, utropar man; nej wisst ide millionerna, utan blott rewerserna och dem rifs wer man sönder. Ett skäl bar ulskottet lagt fon: nerlig wigt på: att man ej borde nu stista las gar tör upptagande af medel, fom först under tommande tid slulle anwändas. Man Fan ba rätt på sitt fått, men denna sats år ej snllt til lämplig på denna fråga, der det gäller ett ar: bete, fom först i en framtid blir färdigt. Wid föregående riksdag bade man ju beslutit en fås van utgift. På samma sätt borde man göra wid denna i afscende på det län fom skall uppe tagas. Annu ett skäl har Stats-utffotter, wars på det lägger sonnerlig wigt: om wi nu låna: de ännu tio millioner, få wore fara wårdt att dessa medel anwändes till annat ändamäl än det affedda. Enligt hwad tal. sagt wore ej frå: ga om lån af dessa 10 millioner, utan blott vit reverser derå utsärdas. Tal. hade önskat att ett sädant skäl ej influtit oc) man hade får fert warit i förlägenhet för uppfinnande af skäl då man kommit fram med detta; insinutionen wore också sårande. Men om denna misstanka wetkligen hade stäl för fig, få kunde ju föreskrist lemnas åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att i komraftet med långifwarne inrycka det förbe: båll, art obligationerna ef finge ubjudas till förfäljning förr än wid nastfommande rifsdag. Länegifwarne slulle säkerlinen sjelfwe föreslä det: ta. Tal. skattade fig lycklig om han funnat vas ra nottig med fina upplysningar samt önvertys ga någon derom, att frateffuld ej wore något få farligt samt att ett inhemskt sondsystem wo: re en förträfftig sak, men bwilken dock ej borde trugag from. Det wore mindre bebagligt för tal. säsom embetsman att motsätta fig regeringens förflag, men han måste följa sin öfwertygelse oc påminte om sentensen: salus publica suprema lex est.