Helsingborgs-Posten – 27 februari 1860, sida 3

gar grundade sig på en werklig kännedom om förhållandena eller om de uppkommit af frufs tan för det förra eller kärlek för det sednare. J anledning af talarens Yttranden wid remids fen af den Kongl. propositionen och i strid med densamma wille tal. nu utweckla fina åsigter samt afgifwa skälen för sina från K. M:ts proposilion i detta ämne skiljaktiga tankar. Ju mer man lånar def mer fötter man fig i skuld, heter det, och skulder måste betalad; detta är rätt såäsom en allmän sats, och således wore det orätt att börja statsskuld om medlen anwäns des på onyttiga ändamål. J ett annat land har man fett huru lån upptagits utan att man tänkt på om debet och kredit ginge ihop. Dets ta land, då repudlik, låt fina arbetare Uppgråfz wa ett ofantligt fält samt sedan åter lägga tillbafa igen hwad man nyss uppgräft; tager man upp län och anwänder dem på detta sätt, så är det rått. Låtom oss betrakta twenne läns der, fom upptagit fina lån för produktiva åns damål: Belgien och Holland. Belgien är en helt ung stat ännu och har enligt wåra begrepp, knappt hunnit blifva myndig. Från moders landet ärfde detta land en skuld af 153 millioner francs. Man skulle tyda att denna börka bort afhålla detta land från ytterligare skuldsättning, men, medwetet om fin kraft och wilja, ver fade det ej att än ytterligare skuldsätta fig. Förlidet år upptog det ett lån å 400 millioner franes och säsom wi weta hafwa detta lands reptesentan:kamrar nyligen beslutat upptaga åter ett lån å 33 millioner francs, afsedt belt och hållet för Amwerpens befästande. Holland, dets ta land fom år så rikt, aft flera af def indis vider kunnat lemna forsträckningar åt andra staters regeringar, har också upptagit ett lån på ej mindre än 1,500 millioner francs, för att ej tasa om England, fom lånat i få storartad skala, att wår wanliga räfning i millioner fnappt will råda till. Fördelad på Englands heia ber folkning är deg skuld dock ej förre än att 500 rdt belöper fig på hwar och en inbyggare. Dess sa läuder hafwa dock kredit och deras ftatvap: rer äro begarliga: Englands Je-proc.svbligatios ner noterad nu till 95, de holländska, löpande med 2 y proc., neterades senast 65 å proc. och personer fom ega penningar finna ej farligt att placera dem i dessa. Wi sjelfwa hafva uppe lånat 20 millioner od) betalt ränta derpå I tre år, men har wäl nägon känt af denna skuld? Har den warit jynlig vå wåra debetssedlar ? Wisst icke. Twärtom hafwa wi kunnat mine ska wåra skalter, nedsärta wåra tullafgifter, ja på en mängd artiklar hafwa wi alldeles bortse tagit dem. Således kännes en så beskaffad börda et tyngre för of ån för de lånder, bwils få jag noss nämn.. Huru gör den företagås samme industrimannen, kan han tweka att, med wisshet om att fottjena 10 a 12 proc., för utz widgande af sin rörelse upptaga ett lån, som kostar honom 5 a 6 procent? Rej! han twekar ej, och sa böraafwen wi handla. — Eti inhemskt fondjystem kan wisst bli en wålgerning, om folket funde i statsebligationer nedlägga sina besparingar, men år der klokt att wilja nvins ga fram en såädan inråttning? Ingen fädan låter framtwinga sig; kommer den ej af fy sjelf, blir det ingenting utaf. J närwarande stund äro penningarne allt mer och mer. begår: liga med anledning of unvibgningar inom det industriella lifwet och inteckningar funna blott med fwårighet placeras. Ånledningen bärs till är otwifwelaktigt den, att ej endast Rifets Ständers Bank utan äfwen priwata låneinråtte ningar bewiljat 53 proc. ränta å insatta mes del med rätt att lyfta dem efter en wiss uppe fågningstid. Tal. trodde att staten ej borde uppträda bland allmänheten, i sällskap med de många konkurrenterne. Det wore nästan oc wifwelaktigt, att ju staten skulle få dessa pen: ningar, men till en ränta, fom menligt skulle inwerka på den inhemska industrien. Man har sagt, att det ej wore meningen att upptaga 5 millioner bland allmänheten, blott 3, samti att dessa ej skulle utgå på en gäng, att Då det lyckats privata institutioner att få låna, hwars för skulle Då ej staten också lyckas? Hwad bes loppet beträffar få år det werkligen 5 milios ner, ej 3. Om Stats:utskottet förenat fig med Banko uiskottet till ett gemensamt fammantrås de skulle mycket derpå wunnius och iillstyrkandet kanske blifwit ett annat. Wid remissen af den fonal. propositionen bade tal. anmärft, att om densamma i sin belhet bifölles skulle twenne els ler snarare trenne lån upptagas: ett utrikes oc) twenne inom landet, löpande med olika räns ta. Detta är något owanligt i staternas his storia oc experimentet borde wi ej förföfa 3 wi bafwa gjort ungefär detsamma förut. Tror man wal, art de utländske spekulanterne å wärt tills ämnade lån kanna wara i ofunnigbet om lås net är bemma? Och tror man ej, att kunskapen om Detta senate län skall strara derag anspräf? Tal. fande försäkra det. Den eaentliga frågan är: huru mycket skola wi låna ? Tal. föreslog i detta afscende art man borde upptas ga lån ej blott för jernwägsarbetenas forrfäte lande under den afsedda perioden, utan defsus tom tio millioner; to dessa behölde wi och det kunde ej bestridas att det wore wida fördelok. tigare alt taga ett förre lån på en gång, än flera mindre. J sjeifwa werket, om man lås nar upp dessa 35 millioner, beböfde wi derfös re ej twingas att taga mer än 25; i afseende på de andra kunde man blot skrifwa reverfers na förtiga, få att man derigenom försäkrar fia om att penningar funna fås. Oboligationerna a dessa belopp blifva naturligtwis begärligare ju äldre de äro, Ser man på dagens fursnos teringar 4 måra enslilda banfers utlandska län, få fer man Osigotha pyvotbeksioreningens äldre län noterad till 92 1, det ongre till 8s5; IVerme lands d:ito det äldre till 83 I, det yngre 86; Göthedorgs dito det äldre till 88, det yngre til 89. Öwarför bar Statssusskottet ej welat fästa afseende å det af tal. wäckta förslaget? Der wore kärt att tro, der utstottet wille gå regerins gens önskan till mötes. Men andra skäl mäste dock finnas. Det finnes twå sätt att gå vilvåga wid denna läncoperation: 1:o att obligationerna ställdes i både utändsk och swensk mynte och 2:o att en del af obligationerna bålles till salu, tillgänglig för den swerska allmänbeten, samt att innehafware bär få uppbära liqvider få wål för ränte-couvons fom unottade obligas tioner. Afwen ett annat förslag framdrog tal., nemligen att Rikets Ständer gafwe fsullmäktige i Rafsagäldsfontoret rättigbet att börja Med in: förandet af ett inbemskt font syvem. Härwid blir mången säkert förskräckt: äterigen ett lån, sager man. Men man funde da föreskrifwa, att cessa obligationer skulle by:as ut mot de andra och staten wore då ej skoldig ett öre mes ra än förr. Detta wore lått utfördart om en gynnsam förändring I penningeställningen inträfs —