lifwal, fom de bästa skälen tala för det förr. och främst just det å morfidan få ifrigt fran hållna enighetsskälet. Swerges hititills fö ven fåra sämjans skull oupphörligt wisad undfallenhet mot Norrmännen har endast gjor dessa alltmer anspråksfulla, för att ej rent i säga oförskämda, och den eftersträfmade sämja har allt mer och mer aflägsnats. Ru för då Swenskarne börjat wisa fig wilja på allwa taga inr med förhållandena till Norge, börj Norrmännen föra ett hofsammare spräk. Dett bewifar att de blifwit bortskämda genom e större grad af undfallenhet, än deras karakte tål mid, och att de betraktat denna undfallenhe ide säsem yttringar af wälwilja utan af swag bet, någet fom då och ger en ursäktande för flaring för deras mot Swenskarne wisade öf wermod. Man har i förfäktande af Swerges prinel pala ställning inom unionen welat se ett un dertrockningsförsöf, jemförligt, om ej till grade dock till arten, med Ösderrlkes förhållande til dess italienska befittningar. Denna jemförelj ar du qrundlös, att wi ej förstå huru mar kunnat framkomma dermed. Om af twå föte hade stater, fom inför den öfriga politik werlden gäller för blott en stat, den ena man wara den främste, fan någondera twekan wå uprstå hwiltendera jtat:en, Swerge eller Norge dena jöreträde tillkommer? Längre sträcker fi ju ej heller Swerges anspräf ån till en tål ning framför, icke öfwer Norge. Oc hwacr beträffar fjeljwa den detaljfräga, fom nu gir wit anledning till diskussionen, nemligen far häflarejrågan, få fan wisserligen ej nekas, ar stadgandet om rättigheten till detta embereg be klådande af en swensk innebäår en tendens till principat öfwer Norge; men man måste dot ihåg fomma, att på den punkt diskussionen i deta ämne för nårwarande ftår, har man ännu ej kommet till bufwudspörsmålet, huruwida denna rättig het å smenik sida skulle fasthällas eller efterlas fas: man får blott mid det preliminärasspörs målet, huruwida Swerge har rått till deltar gande i beslutet om föråndring i stadgandet eller ide. J detta fall förfåka wi Swerges rått; men om afgörandet i hufwudsaken bre rodde på of, skulle wi wisst icke motsätta of Norrmännens önskan, derest ej wisas kunde, att särdeles wigtiga politiska skäl få bjöde i begge staternas eget rätt förstädda intresse. Sådan är som wi tro äfwen flertalets af swenska nationens åsigt i förewarande fråga.