säg att sädant i nuwarande tider af oro på det religiösa området borde undwikas. Han föres slog derföre, att förslaget till nya predikotexter wål måtte godfännas; men det fomme att bero på pastor och församling om dessa eller de game Ia texterna ffulle begagnas. Med Anders Guds mundeson insämde mänga af ständets Iledamös ter, hwarefter Swen Heurlin, vice talman Ola Swenssson, Nils Swensson i Blekinge och Nils Swensson, i Eobarp, Mengel od Hår fon Otsson stalade i samma syfte. Deremot uppträdde Nosenberg för bifall. Han war till och med ide fullt belåten med förslagct, utan ffulle belst bafwa fett att frihet lemnats åt presterna att sjelfwa utur Guds ord, hwar de önskade, wålja piedikoterter, likwäl med bibes bållande af kyrkans calendarium. Men dä ders till nu ej fanns utsigt, få wille han ämöja fig med bwad fom mar föreslaget. Dock wile ban, att epistel och evangelium skulle följa firar efter bwarandra utan någon vars deremellan, emes ban en sädan vers, genom upprepande föndag efter söndag skulle blifva enformia oc flentris anmessig. Många instämde äfwen med Rofens berg, pware ter för bifall uppträdde Paul Ans dersson från Jemitand, Oltman, Lundabl, Ios nad Andersson, Olof Nilsfon, Ubr, Hedström, Bjerkander, Sföldberg, Ola Jönsson, C. MA. Larsson, Per Nilsson och Anders Eriksson. Bifallsmeningen segrade också, och Anders Guds mundeson, fom begärde votering, afstod deris från på uppmaning af ve med bonom liktänkande.