2 —h —2———— orsaken hvarsöre den alskliga flickan nu så fundersamt stod och såg på den sladdrande eldbrasan. så att hon nara nog hade vidbränt kära fars morgonsoppa. Herr Gregor beslöt sig ändtligen för att stiga upp från den varma sängen och öppna för de väntande bönderna utanfor porten, hvilket försiggick med vanlig älskvärdhet. Sedan han uträttat sitt. morgonbestyr, förtärde han med god appe il sin frukost och satte sig sedan helt makligt på en bänk framför dörren till sin kammare och låt en pipa knaster väl smaka sig. I denna angenäma sysselsättning stördes han af en intrådande ung underofficer. En vackrare gosse fanns säkerligen icke på hela regementet, den blåa uniformen med de scharlakansröda uppslagen och dito kragen, salt så val på honom som om den varit gjuten omkring honom. Vest och benkläder af paille conleur och de hvita damaskorna voro utan någon fläck, och under den höga kasken framstucko de pudrade lockarna och härpiskan så prydligt. Iljertat klappade af glädje hos den vid fönstret lyssnande Maria, men äfven af oro, när hon såg sin stållige älskare inträda till tullnären. vjjvad vill ni har ? srågades den inträdande i en snåsande ton. njag ville endast tala med er några ord i sortroende, blel svaret. nyot icke hvad jag har otaldt med er, men skall dock höra på. nar en dotter?, återtog underofficeren höfligt. vyjyvilket icke alls angår er.? — jag har lärt känna er Maria. F--n anfäkta! — Bjag älskar henne.