Helsingborgs-Posten – 27 januari 1860, sida 3

sinnes bly till kulor och till svärd, hvilka aldrig än selade sitt mål uti skarp, alvarlig, ledungsfärd ; detta sköna land, det är Svea land, år milt gauwla, dyra, fosterland. Der hvar yngling glad drager ut till strids, för all värna fädrens arsdagmod, vånder åter hem, endast däåFtilläfrids. om hans segerlycka varit god; detta sköna land, det är Svea land, är mitt gamla, dyra, fosterland. Der uppå sin sjö, prydd af björkars krans, fiskarn seglar trygg uti sin slup och, erfaren, vid ljustereldens glans hemtar gäddan ur det lugna djup; detta sköna land, det är Svea land, är mitt gamla, dyra, sosterland. Der på flickans kind strålar purpurglöd och i ögat speglas himlens blå, Och kring läppens rund, som ett körsbär röd, leka skälmska kärleksgudar små ; detta sköna land, det är Svea land, är milt gamla, dyra, fosterland. — — Ror.