Helsingborgs-Posten – 27 januari 1860, sida 1

Korrespondens. Stockholm d. 21 Jan. 1860. (Forts. fr. N:o 11.) Uti detta Swen Rofenbergs fötumämnda ttrande instämde Liss Lars Olsson från Kopparbergs lån, Gustaf Hultman, Olof Larsson och A. W. uhr från Nerikes, Georg Nyqwist och Per Persson från Wermlands, A. Myrn från Elfsborgs, samt Jonas Anus dersson från Ostergöthlands lån m. fl. Joh. Magn. Lundabl från Skaraborgs län: Wisserligen tror jag qwinnan wara skicklig till ganska mycket, af den anledning at )lllilliga qwinnor wisat fig ega utmärkt duglighet, men bon är ändock till följd af fin natur underfas stad wisfa omftåndigbeter, fom göra henne ide fullt tjenlig till embetoman i många delar. Jag fåger detta utan att derföre wilja i rins gaste mån nedjätta hennes anseende, men fan af denna anledning ide heller fullt tillstyrka motionärens förslag. Josef ÖOsc. Almquist: Jag medger att min framställning antog en gycklande form, utan att dermed war någon ond afsigt, ty en fans ning år det dock, att för qwinnan ide passar någon anställning wid telegrafwerket. Jag fåtter mig helt och hället öfwer Swenfens infinuationer, att jag skulle hafwa yttrat mig på sätt som skett af den anledning att jag sjelf säsom embetsman wid telegrafwerket skulle frukta intrång i mina rättigheter. Han fan, af min motion om telegrofwerkets organisation, fe att jag aldrig ämnar föfa befordran inom detta werk, och aldraminst fruktar an derstädes ingå i täflan med qwinnor. Swen Rosenberg: J afjcende på Lundahls yttrande om wisja omftåndigheter , fom skulle lägga hinder i wägen för qwinnans lämplighet till wissa tjensteäligganden och be: ftyr, tar jag mig friheten nämna, att fjuldos mar och dylifa ofall äfwen funna hindra manliga individer från fullgörandet af deras tjensteäligganden. Deremot förefinnas många exem pel derpå art qwinnor på ett ulmärki fått oms beförjt dem anförtrodda wårf. J Åhus föres stod under nådärstiden en qwinna orgelnifts platfen or jag fänner qwinnor hwilka funges rat såsom lärarinnor i folkskolan till wederbörandes fullkomliga belåtenhet. Jag bar mig befant alt frnnimmer söft atättighet att få an mäla sig till folkskollärare. och organistplatser, hwilket deck blifwit dem förwägradt på den grund att Erkebiskop Reuterdahl ansett det dessa tjenster borde af män skötas och uppehållas. Detta förhållande lärer åtminstone ha inträffar med Demoiselle Andree. I Amerika lärer, efter hwad jag hört, telegrafer skötas af ywinnor, hwadan samma erperiment äfwen hår torde lockas; dock önskar jag intet reglementerande härom, utan blott utsträckning af qwinnans råts tigbeter. Garl Johan Swenfen: Jag hyser få fulls fomtigt och oimfråntr förtroende till dugligheten hos Swerges qwinnor, att jag ingalunde wil sänta dem efter andra länders. Cclesiastikmestern br grefwe Hamilton har äfwen föreslagit att de böra anwändas wid telegrafwerker, mine dre postkontor, den allmänna sjukwården, o. I. w. På dessa grunder har äfwen Kongl. Mir täckis i Nader aflåta en skriwelje i ämnet rit Rikets Ständer. Sådana omdömen om qwin. nans befogenhet och rått att erhålla tjenitebes fattningar funna ide jäfwas, och då saken har framgång i andra länder torde wi ide längre böra missunna wåra qwinnor plats inom lam dets embetsmannacorps. 3. M. Lundah!: Den anmärkning jag of Rosenbergs fick emottaga war temligen vbehös rig, w jag bar aldrig bestridt, att ju icke en bustru Fan och bör bjelpa fin men, eller en dotter fin far i hang embetsutöfning der fådant fan wara lämbligt o. s. w., men jag tror dock att qwinnor ide böra bry fig vm sjelfständiga tienstebefattningar. I. O. Armqnifst: Jag will endast upplysa att i utlandet anwändas qwinnor wid tetegrafs werket endast för att emottaga och afskrifwa depescher, men icke för att sköta instrumenter och sjeljwa linien. Hår i Swerge skulle jädant ändå mindre bära sig då få länga afstånd fom t. ex. 14 mil åtskilja flera stationer från bwars andra. Någon besparing kunde aldrig uvps komma genom qwinnors anwåändande wid teles