Helsingborgs-Posten – 20 januari 1860, sida 4

— Torp, jön antager bjudningen, fade Tdors slen wänliar. Margaretba tukade bordet oh bn en Pråfs tg frumgatto. vorsteu oc) Jåran satie sig med blottade burvuden och den unga flickan läste bordsbönen. Tvorsten war underlig till mods, då ban fatt nuttemot den wackra Margaretba, hörde bennes limiwa melecisla mamma oech fick blicka in i bennes milda ögon. Hon labe för bonom de båsta siyckena, och han tyckte fig aldrig förut bafwarnjutu en få herrlig målnd. Margaretba wor wänlig ... tet war ju ocksä bennes Pauls sader! ... Då de nu bade siigit upp från bordet, och icdan Margaretba lan en fort bön, fattade Thorsten benne wid banden och sade: baf tad, du sköna ros wi fjön!.. Dervå wande ban sig till Jöran med de orten: Om voter kallas med ratta få, ty hon är fonnertigen lika slön och blomstrande jon: den blomma, hwars namn keon bär. Strart derefter begaf han sig På bemwågen. Öm, bm, mumlade ban, ta ban war ensam ... Paul bade antå inte få oran . .. stada blont, att bon är få fattig. Pauw bade emellertid fortsatt fur färd, och wor nu anland till gamle Bjerregärd, der ban stef vå Oct wänligaste mottagen. Man kände usaferna till bans anfomst, och derföre gjorde et honom ondi att se fig wara föremål tor få nycken wälwilja, bwilken genast skulle forswinna, a snart ban yrvat fina werkliga känslor, iy wan wolle spela ärligt spel och cj genom bafe lug mstnad bedraga deosa goda mennislor. (Forti.)