Helsingborgs-Posten – 16 januari 1860, sida 2

föreställa sig, huru det klingar rundtom i Jtalien. Garibaldi oh Laller; slt edt, hwilka herrliga namn att inftrif: wa på det första bladet af Medlersta Jtaliens frihetshistoria! En Italienare kan hädanefter aldrig bedja till Santa Brigitta, det nordiska helgonet från Wade stena, utan att ide derjemte med tad samt hjerta och med tårar i fina ögon tänfa på Wadstenarepresentanten, fom werkat få mycket för def politista frihet. Och när en gång Medlersta Jtalien åter kommit till lugn, fan man tänka fig huru fromme män och qwinnor derftär des stola wallfärda till Rom för att kyssa Santa Britas wenstra armben. Hwad gör det nu om icke Euroveiska kongressen kommer till stånd? Hr Lallers stedt har icke brännt sina kol förgäfwes. Han har wunnit, hwad han kanske aldrig winner i Swerige, excellenstiteln. Eviva excellenza Lallerstedta! ropar nu mera än en Jtalienare. Emedlertid är det ganska eget, att under det Swenska folkets ombud å rifå: mötet votera adresser för Jtaliens rätt att styra sig sjelfwa, samma ombud fatta bumör deröfwer att Norrmännen begära detsamma. Dessa små stater, Toscana, Parma, Modena och Romagna wilja för ingen del weta af fina fråt hållare, och hwad äro dessa småhertigar, ywad är påfwen annat än Ståthållare, och deras wilja måste ske. Men norska folket undanbeder fig en Swensk Ståthållare, och de mäste partut hafwa en Swensk Stäthållare. Det fan man falla konstitutionel konseqvens! PTy man Jtalien rädda will, Men Rorrige äta opp;? sjunger Elias Sehlstedt. (Forts.) — q-a:. n— NU