snart du hilförer Bjetregårds Ellen säsom min swärdotter. Med förskräckelse hade Paul åhört sin fader, och stod nu, utan an kunna swara ett ord, orörlig framför honom. — Hal! — ropade den gamle; — huru står du ide der, som om du tappat wantarne! .. Har man någonsia fett en ung och puäftig poffe frufta för att taga emot en wacker hustru med en dito hemgift? i Paul hade emellertid haft tid art samsa fina förwirrade tankar, och fom han trodde, att hang fader icke wille twinga honom at göra ett wal mot sin egen böjelse, så hade han också blifwit lugn och swarade derföre utan fruktan: Fader! jag har aldrig ämnat gifta mig, men Om deta är din önskan och wilja, få måste iag nature ligtwis foga mig deri, men med Bjetregärds dotter blir ingenting utaf. Jag känner henne nog ... hon är wacker och snäll, det nekar jag ej, men om jag skulle taga mig hustteu, få mäste det wara en, fom jag rått innerligt fan älska, och med hwilfen jag kan tro mig lefwa i enigjet och frid, fom gerna och willigt hjelper mig båra lifwets börda, och fom ... Fader! förs stär du då inte hwad jag menar?. .. som ... jag sjelf uwäljer, och tom jag ej behöfwer taga för hemgiftens skull. — Ar du alldeles från dina finnen? ropade Thorsten. Har man någonsin i sitt lif hört naken till itcer? Bjerregårds dotter är ju fås om du fjelf tillstär, både stön och god? Hwar: öre skulle du på icke rätt hjertligt funna älska henne, lika wäl fom en annan? ... Nej! .. jär ligger troligen en röd hund begrafwen . .. tt med hwad du har på läpparne! — Ja, fader, någonting ligger werkligen här under — återtog Paul — och detta lika sätett, fom att ni redan förut wet, hwarom med stigande wrede. frågan är... Hwarför skulle jag ocksä dölja det för er? .. Jag har redan funnit en god, älsklig flicka. fom gerna vill blifwa min butru, och om hwilken jag hpjer den öfwertvgelsen, att fon skall göra mig lycklig och blifva för er en får och snall dotter. ... Skall jag dere före nödwåndigt gifta mig, få måste det ske med henne och ingen annan. — Jaså, ... sjelf utjöft 2 oc jag har ide fått wisst någonting derom — ropade den gamle NIA ... huru långe år det sedan du fann den fåra od snälla dotter åt mig? . — Ab! det är mycket långe fedan dep, swarade Paul — allt sedan jag git och lane för presten, då jag blott war 15 år gammal, och jag har Under denna länga tiden ej lån känna någon bättre och skönare ida! — Såå ... och hwem år hon då? — frå: gade Thorsten. — Det år Magaretha, den gamle fiskaren Jörans dotter — min ro3 wid sjön — swarade Paul. — Fiskare Jörans totter! — utropade Thors sten med utbrott af wild wrede. Fiskare Jörans dotter, Den tiggarungen! ... fom icke eyer en hår på sitt hufwud, fom hon kan kalla sitt eget. Du kan just understå dig, om du törs, att en gång till erbjuda mig henne säsom swärdotter! .. Aldrig lemnar jag mitt bifall till denaa fore: ning. — Fader! — swarade Raul — det fan wål ej wara ditt allwar? Känner du min Mamatetha? Har du nägonsin fett min ros 2 ... or bu tror ej huru ffön, huru älsklig hon är!! .. — Hm, hwad bryr jag mig vom hennes ffön het — ropade Thorsten hårdnackadt. — VWjerres gårds Ellen har kistor och lärar fulla med pen: gar och waror, och Jörans DMeargaretha eger er Fläder på kroppen. — Om också Bjerregårds dotter — Återtog Paul — är nycket rikåre ån min Margaretha, så år hon dock hwarken få skon eller god, och den gamle Joran bar nog få mycket ben behofwer for sitt uppehalle. Hang wärf föder honom — och det år nog. Jag b.höfwer ingen rvifes bom, ty jag fan sjelf arbeta, och Jöran år, få widt jag wet, ingen menniffa något skyldig. — Så widt da wet, ja, — ätertog Thorsten med hånfullt grin, — men säwitt jag wet, år han skoldig mera, ån han någonsin fan betala. Wid dessa ord itod ban upp och frumtog ur byran Den revers, fom Jöran hade målr Ws förda ull honom. — Se här, min wål u derrältade junfer, — ropade Dan, urder der han Höll papperet framför honom. Läs sjel, säå rår du se, om du sen tror, att Soran bar få mycket, på hwilket han fan lägga fit hufwud, vin det skulle falla mig in aLt endtijwa min fordran. Paul sstod sasom sastnaglad wid golfwet. Han had: ufe wisst, at Jöran mar hans fader nägot skyldig. — Bader! sade han dervå md bedjande stämma, fader! gor ide d.!! Har du en gäng hulpit Jöran da han war i Nor, inie fan du Då nu witja åter förta honom i före derfivet? — Det — återtog Boren, under det han inlade reversen i läådan, — ffall helt och hället få bero på dig. Jag har sjelf wrfökt mafar åt allu mina andra barn, och dessa lefwa nu i frid och walstäno. Du är den yngste och mäåste såsom dina syskon foga dig efter min wilja, w jag wet, att der sker lill ditt eget bästa. J morgon bittida begifwer du dig hår: ifrån och går till Bjerregåtd, tjenar få der i