mottaga nattwarden af lekmän, om de ej wilja taga den af orester. Allt sådant må härefter anses för undantagsting, hwari det enskilda fams vetet må wara fritt, hwilka kyrfan wäl icke gillar, men hwarmed hon för samwetets kull har öfwerseende, utan att derföre upphöra att letrafia dem såsom stående inom hennes oms råde. Hen fan beflaga, att de ej begagna sig af hennes förmåner, men hon upphör derföre ide att hålla dessa för dem öppna. 3. Churu de nuwarande lagarne ide uppe höra att gälla tills widare för den händelse någon synnerlig grof förargelse skulle påkalla deras tillämpning, will lagstiftningen doc hafwa uttalat den grundsats att deras tillämpning ide widare skall i allmänhet ske å förenämnde uns damageförhällande, få wida ide särskilda oms ständigpeter göra sädam särdeles nödwändigt, . er. I wissa fall för skamligt prosely:makeri, hwarwid domaren eger latitudinarisk pröfningsgs råll. 4. Likasom kyrkan ide betraftar dem, fom till henne ställt fig i ett undantagsförhällande, såsom från benne skilde, få har hon ide heller afftått ifrån, att vä öfwertygelsens wåg söfa återföra dem till fig. Hon betraktar dem fom wilsckomne, och sålter dem i tillfålle att mot: taga en bättre öfwertygelse, om de det wilja. Men hon trugar ide på dem fina förmåner. Sedan de dels genom hennes ordinarie prefters skap, dels genom särskilde dertill missiverade prester blifwit underwisade, lemnar hon dem år sig sjelfwe till bättre besinning, städse färdig att dem igen mottaga, om de till henne Åter: wånda. 5. Dä dissenter ide äro från kyrkan skilde, forlfara de att i allt, fom rörer kyrklig och vor: gerlig ordning, stå under kyrkans och det bors gerliga samhällets lagar. De höra således iill de forsamlingar, inom hwilfa de wistas, tifar fom andre Swenskar, äro skyidige att der man: lals. och kyrkoskrifwas, der anmäla födelse. och pödgfall, uttaga lysning, låta fig wiga samt erlägqa alla borgerliga, kyrkliga och kommunala hullolder, säsom de och der njuta fattigs och fjuts wäård och andra kommunala förmåner, De ega ide rått att bilva särskilda, från kyrkan skilda religionssamhåällen, ehuru de ega att ins om det Swenska kyrfosamhället njuta fin fam wetsfrihet oförkränkt. 6. Beträffande baptistiska och andra profes lytmakere, fom tresa omkring landet för att ut breda seliläror, må pass för dem ide ulfärdas af aukthoriteterne med mindre de förete prefts bewis, och prestbewis för dem ide utgipvag, om de äro fånde etter misstänkte att stryka eller nesa omkring i sektbildande ändamål. De må, om de häremot bryta, behandlas som passlöse, ob derest de ide fig rätta, till närmaste förs båttringsanstalt öfwerlemnas. Så böra de oc för fig funna redogöra, hwarifrån de erhålla fitt uppehälle, och om de befinnas stå i uttändsk fold, öfwersandas till det land på statens bes kostnad, från hwilket de hafwa emottagit bes joldning. Några synoder för beslutande af medels samlande till en sektbildande profelytse werksamhets underhåll ware ide tillåtna, och flå jådana under polisens uppsigt. 7. De barn, som wexa upp odöpte, ware föräldrarne plig:ige att uppföda i den christna religionen, samt läta dem lära läsa och strifwa amingen i de allmänna skolorna, eller genom enskild underwisning, fom af dem bekostas. ——— — —— k — — — — —