sHA ————— — ——— Å ——!—LC—— — W—— — — — tigens brorson. J morgon skicka wi Garspardo till hertigen af Sama-Cruz, denne herre är res dan afundsjuk på Don Alvar för det företräde ban anser honom ha rönt — kanhända skall pröfningen der flå bättre ut. Följande dag fördes apan med samma ceres moniel till premierministerns fon. Hon emots togs med all den utmärkelse, som kunde tills komma henne såsom apa, och fästade fig åfwens ledes snart wid denne sin nve herre. Efter tio dagars förlopp, hwarunder hon ej lemnat den unge markisen af Santa-Cruz, blef hon nethemtad till grefwens hotel. Det första hon nu gjorde war att rusa in i salongen, der spel. borden woro arrangerade, och slå sig ned i en fåtölj, samt börja blanda, fupera och gifwa forten. Hennes ögon tycktes nästan wilja träns ga ut ur sina gropar och hon for oupphörligt med handen i fickan, likasom wille hon taga upp penningar, för att dermed betäcka fina för: luster. — Nådige herre, sade intendenten till grej: wen, den unge markifen af SautasCrug är ej heller wår man. Han år en spelare. Låt of mi vröfwa chevalier dAlcamtara. Morgonen derpå reste Gaspardo till Don Manuel och tillbragte äfwen derstädes fina tio dagar. Rår han fom tillbaka, war han fers deles ifrig uti, att kasta fig på knå för alla damer, kyssa dem på händerna och genom åt. börder och skri ultrycka en lidelse, fom de sköna säterligen på intet fått delade. i — Ah! ubrast Miguel, den tredje friaren funna wi då ännu mindre begagna, ån de twenne andra. Herr grefwe, ni finner atter dotter tydligt undgått det öde, fom funnat wänta henne wid föreningen med en drinkare, spelare efter lättinnig. Ni år sjelf fri från fördos mar, har endast er dotters lyda i sigte och fer mera på hjerta och karakter, än börd och rikes dom, wid walet af en make år er fröna Elev: nora. Sof derföre på wetenfkapens eller fons stens wäg en wärdig måg, häfta gyldene winz gar wid en dold talang, en talang, fom endast behöfwer wålftånd och sycka för att blifwa ett snille, en mästare. Herr grefwe, jag har fett den unge konstnären, fom med få mycken sanning och trohet på dufen återgaf er sköna dotters drag, jag har fett honom blekna, då han måtte lemna detta flott. Den unge mans nen är fon till en tapper sjöman, Ferdinand. Barthalcz: hand far tjente med utmärkelse på ett krigsskepp mot portugiserne. Gif honom medel att göta sin talang gällande, gif honom er Dotter; jag wet att han är henne ide tifgils tig. Men fastän ban bar godt tykie om fig, går det ju ändock an, att skicka Gafpardo till honom — det är owilforligt den bästa pröfwor stenen. Grefwen följde nn fin intendents råd, apan ffics kades, under förwåndning att skola bli portråts terad, till konstnären på en wecka ech når hon fom tillbaka — hwilfen förändring! Alla hers nes elaka wanor woro förswunna; hon eftere apade oupphörligt åtbörderna hos en fom mås lade och grubblade, och afbröt fig ibland i denna fysfelfärtning, endast för att öfwerhölja ett miniatyrporträtt med kyssar. Grefwe Oldagner blef öfwerraskad af denna nya upptäckti. Och då han fann, att hang dots ter werkligen i tysthet älskade konstnären, föres nade han en dag det sköna, wärdiga paret. Miguel, den kloke intendenten, blef rikligen bes lönt och Gaspardo wårdades wäl ända till fin död i de lyckligas hem, till hwilkas föres ning han få mydet bidragit utan att weta det. Huru många flera lyckliga äktenskav skulle det ej finnas hår på jorden, om dylika goda ideer, fom detta brudgums pr o f, ej wore så sällsynta! (G. P.) Engelskt. En vppia middag förenade för några dagar jedan ett talrift fållffop på en rif bankirs slot. Då andra råttor rulle ters veras, och en betjent framsatie en far på bors vet, makade en af gästerna, en engelsk ingeniör, åt fig litet och wånde vå fig för att gifwa rum åt betjenten, hwars namn (John) hämydde på engelskt ursprung, och wid hans åsyn giorde ban elt utrop ar öfwerraskning. John betrafs lade osckå frem ingen, dleknade af förskräckelse och förswann. De öfriga gästerna hade ide mätft denna tilldragelse, som hade försiggått med blirtens hastighet; men efter middagens stut söker wårs den förgäfwes efter den engelste ingeniören i fina salonget. På samma gång mäårker han, at hans mest omtyckte betjent förswunnit, och frågar hang kamrater efter honom. Med for förwåning får han då höra, an John warit förfärligt upprörd och tagit sin tillflygt till ftals let, dit Georg ocffå begijwit fig. Der hade de långe warit instängda tilljammans, och folket på slottet hade hört ett ganska lifligt samal, det de dock icke begripit. Dagen derpå ämnade bankiren fråga John om förhållandet, men få snart betjenten mår te honom, gick han fram till fin husbonde och rädte honom ett bref af följande lydelse: Jag answarar med min heder för betjenten Johns ärlighet och goda uppförande, och jag skulle blifwa hr X . .. högst förbunden, om han icke gjorde något försök att få kännedom om den hemlighet, som är förenad med denne mans tillwaro. Sir Georges R. .. Bamfiren gjorde ide nägra efterforskuingar. Någon tid berefter fördes John döende till slettet. Han Hade på