an ällsform och kalturgrad, eger motsva--, Särskilda sallenheter, som af dem utvecklas till passioner, hvilkas väsen är disonien, sjukdomen, lasten, brottet, den liska och den fysiska döden. Författaren, som skildrar denna strid, hänvisar ock till den vapenrustning, menniskan maste iklädas, för att segra i densamma. frattmotstå passionerna fullkomligt, säger han, ar det icke nog att förskansa sig på en nkt, utan på alla sidor, man måste vara vesåpnad från hufvud till fot. Denna rustniog, en fullkomlig uppfostran, kan menskligheten endast erhålla genom en samdigodling afbarnensfysiska, moraliska och intellektuella krafter. Med denna anvisning förlögonen, och under intrycket af de rysliga följder, som uraktlänhelen att följa den medförer, framstår en sådan tafla af uppfostran, hvilken Pehr Thonasson tecknat i sin ofvan omnämnda beraltelse, knappt mer i den milda belysningen elt fel, utan i den af ett brott emot menniskonaturen, och som sådan måste den anses savida ej dess orsak låge i de s. k. bältre klassernas verkligen ännu djuva okunnighet, fernissade råhet och sedliga slapphet. Descurets bok ger länkaren, menniskovännen och uppfostraren stoff till mångahanda betraktelser. Det fordras, att man väpnar eg med moraliskt mod, för att man under dess läsning icke skall bäfva tillbaka för Get stora, vidtomsallande och likasom naturmessigt sig bildande menskliga eländet och icke glömma, att denna slygiska ström, så mäktig han är, doek bör kunna dämmas. Men förutsalt att läsaren eger detta moraliska mod, bör studiet af Passionerna bidraga att väcka uppmärksamheten och rikta eftertanken på den inrättning i samhället, som afser icke dagen, i hvilken vi lefva, och det i sina skröpligheter mognade slagtet, som v,i tillhöra, utan de slagten, som uppvexa, för alt esterträda oss på lifvets och handlingens skådeplats. Vi behöfva ej för våra ögon ett schema öfver de menskliga själsfunktionernas system, för alt inse, det vårt närvarande uppfostringssält lemnat åsido vigtiga delar af denna organism, för att uteslutande utbilda de andra, och att detsamma således måste bära en stor skuld för de abnormiteter, som förefinnas i slägtets lif. Men upplostringskonsten är icke blott den ädlaste, utan ock den högsta och svåraste af alla konster. Pedagogiken är på en gång konst och veten.niinmnnnnii AE