Helsingborgs-Posten – 9 december 1859, sida 3

—— — ——— för arabisfa utstrifningskentoret. Gfter inhemtandtt a ofwanstående upplysningar, började straxt underföfningen. Rorande mördarens brottslighet funde icke ringaste twifwel ippstå, hans flygt war ju ett nytt bewis, utom de för sträctliga, fom redan förefunnegs re är forgingo utan att man hörde någet talas om ben anklagade. Först emet slntet aj förra Året fem han tillbafa till jitt tält om natten, sannolift för att hemta uötwåndiga eristeusmedel. Man höll det ged waft; han grers strart och fördes till Bu-Saada. Sans swar woro forta och bestämda: Ja, fade han, jag bar dräpt min far; men hang död fan . ide läggao mig fill las ... han sleg mig verföre att jag bade fla: git Ratah; jag softe att afböja hans flag med den hand, hwari jag Höll fnijwen, och han genomborrade sig sjelf i detsamma han störtade fig öfwer mig, Jag flydde, dif wen af den fruftan, fom wi alla hysa för de franska auf toriteterna. Sedermera återteg den anklagade denna betännelfe. Han påstår att hang hustru Fathme ljnger och will foms ma hang hufwud att falla derföre att hon hatar honom, od) att hang bror Rabah lifaledes ljuger för att få ärjwa honom. Hwad de andra wittnena beträffar, få ljnga de cctsä, eller bränna fin själ vå legnen, derföre att de äro ipta of en husirn, fom hatar och af en bror, sem will årtwa honom. Afmed-Ben-Lafhdar af stammen OnladsFerradj har en: hälligt blifwit forflarad skyldsi g till att hafwa mör: dat fin far Lafhdar:Ben-Abd-el-Aziv. Till följe häraf har frigsrätten dömt honom att dö fom adermördare.