Helsingborgs-Posten – 9 december 1859, sida 2

———— ——— — — — be begge hemmen. (Ur Illustrerad Tidning) Under en tid at stor förlägenhet och 0r0 inom aslarsverlden, mötte en afton tvenne köpman hvarandra. De samtalade om benningebristen, om bristen på kredit och förtroende, med mera dylikt. Begge voro redlige män och hade ingenting att förebrå sig. Men vid stora financiella kriser går det till som vid stora eldsvådor: de goda husen få de dåligas ode. Sedan de begge köpmännen meddelat hvarandra sina hopplösa utsigter för framtiden, följdes de åt och gingo enhvar hem till silt. När den ena af dem inträdde i sin våning, mölles han af sin hustru med de orden: Det var fasligt hvad du ser butter ut i afton! hur är det nu fatt igen ?? Mannen kastade sig på en stol, utan att Svara. PAxel har just burit sig hyggligt åt i dag, berättade hustrun, vhan har fått Stut i skölan och det ena klagomälet kommer efler det andra ... men du säger ingenting du, allt hvad han gör är bra, tycker du.? Mannen suckade och riktade sina blickar not taket. Den femtonåriga dottern inkom n i rummet med enförteckning på nya böcker, kartor och musikalier, som hon ovilkorligen oljande dag skulle hafva med sig i pensionen. PDet der får vara till längre fram,? mumade fadern, skjutande från sig förteckningen. Då blir jag den enda af flickorna som är tan, yttrade sig dottren och satte sig liande i en vrä. Slackars Lina! tröstade modren. gående Il dottren och smekande henne; men det