Helsingborgs-Posten – 5 december 1859, sida 3

Knalla ti ha sånet ett hufwubry, Di måta å rifwa å prata få telit. Här öfverallt musif en hör Af cgöfar å munnagigor! Och få di trängas bid efter och för, Mamseller ä drängar å herrar å pigor. Här pojk å stollia med besked, Di wännas å ä få griska; Di gå med töse a i långa led Och röka singaler å smälla med piskak. Min Petter der hemma å just ett nöt Met desse så styfwa å raska Han har ett fel att han ä för blöt, Will helt gå hemma i ro a fFuaska. Det tar ja la Petter, fön först han fom Och alltid fen watt snäller; Han kyter ej sitt tycke om; Och swifa skall ej en flicka heller. Derför med lafrits och seckergryn I Jng fyllar min frytvadofa, Och fen på Söndarn i fyrfobyn Så får la min Petter bad jmaka å upfa. Men kors hwad mensker fom trängas der: Der ha wi wisst fumdien; Tolf skilling wisst det kosta plär, Jag fir wäl lof feet en gång i tien. Nej fefen apa, twi ware det För du en menneska lifnar, Och papegojer, som härma met: Gn fan bli få full utå grin få eu fifnar, Och kummianterna wänna syn, Wisst ha di lärt dä wärsta; Di klänga vå linor högt upp i skyn OM falla få wackert hwar flicka fin kärsta. Ser styfwer wäjer ja inte pt; Di göra fin fal med heder, h OM Paias fan ingen emotstå, fr När om en slant i fin mössa han beder.