Helsingborgs-Posten – 21 november 1859, sida 3

från Elfsborgs lån kunde icke finna af inne hället utaf den nådiga propofitionen att det wore fråga om att ändra wår statslära. Den syntes endast wilja hafwa bort föräldrade lags bud, fom i wår tid äro owerkställbara. Tar laren förordade den kongl. propositionen. — Sstman från Westnorrland yttrade fig om fwå righeten att lagstifta i religionsmål, at sjelfwa trosdogmerna blifwit afgjorda på slagfälten och kyrkomötena och att de segrandes grundsatser blifwit de gällande. Han talade om Huss och Luther m. fl., samt de strider dessa måst ulstå för sina trosläror. Propositionen gillade han, ty den wisade medelwägen, då den förutsate en obehindrad forskning på samma gång den bestämde skrankor för afwägarne. — Per Nils: son frän Malmöhus län önskade framgång åt propositionen, men fann det oriktigt att, då, den förbjöd munfs och nunneklosters anläggande, den ide på samma gång bestämde ftraffbeftåme melser för öfwerträdandet af detta förbud, Talaren wille hafwa stiftarne af dylika ordnar fällda till böter från 100 till 1000 ror och dels tagarne i ordnarne från 10 till 100 rdr samt ordnarnes upphäfwande genom regeringens före sorg. — Swen Roseuberg från Christianstads lån erkände att ban ide hunnit på Annat wis än genom tidningarne taga kännedom om pros positionens innehåll och att han derföre blef het om öronen då han hörde Heurlins yttrans den. Han fann dot efter uppläsandet af pros positionen, denna ide innefatta något, fom stod i stiid med 16 5 Niksdagsformen, som innehöll att ingens samwete borde twingas. Lanudsförs förwisningsstraffet borde upphäfwas säsom or werkställbart. Talaren erinrade härwideom det uppseende landsförwisningen af 6 katholiker wäckt på sin tid, famt ansåg att, likasom wi icke önskade insmuggling af bränawin från ute landet, få kunde wi ide heller fordra att utlans der ffall tillåra insmuggling af religionsfmårs mare, få beffaffade, som wi hade art aftåra, Han önffede slutligen all framgång åt propos sitionen. — Jan Persson från Blekinge fästade uppmärfsamheten derwid att deltagarne I fåre stilda religionssamfund ega sjelfwe utse sina lärare och bestämma deras aflöning, då befäns narne af statskyrkan ide hade sådan rätt, bwas dan ban förmenade att denna omständighet skulle utgöra en lockelse att utgå från statskyrkan. Mengel från Upsala förordade den kongl. pros positionen, ehuru wäl han hade åskilliga anmärkt ningar att derwid göra. Bland sädana ans märkningar wore den, att för höga böter för affall woro föreslagne. Man borde hufwud. sakligast tillse att affällingarne icke mätte kunna betrakta fig såsom martyrer. — Nils Swens-. son från Christianstads län delade Mengels åsigter I fråga om de höga böterna samt förs ordade propofirionen. Per Nilsson replikerade Jöns Persson och trodde att just den omftåns digheten att deltagarne uti de särskilda fame funden så tillsätta lärare sjelfwe wore nyttig såsom ett föredöme för of att få samma förs del. Uhr från Merife wille ej att man med kulor och krut, wärja och bajonett, utan på öfwertpgelsens wäg skulle hindra affall. Han trodde att presternas arbetssätt mera än deras aflöningsjätt förorsakade spliltringarne i kyrkan. Ola Jonsfou från Malmöhus sän instämde i i sin lanskamrat Per Nilssons fruktan för munk: ordnar och kloster, hwiHnfa utgjorde farholicis: mens mäktiga stöd. ÅÄlmqwist från RNorrbots — —— yttra fig med farakt om ten fina sällskapetonen, men kunde wi låsa i hang save Mua n Ner tens lån fästade uppmärksamheten wid ett tryck uti 1 g af förslaget. Der stod nemlig om konungen finner skäl, efter wederböran hörande, bifalla ansöfningar om öfwergå till annan fåra m. m. Efter wederböram hörande wille Almqwist hafwa bort, enär I förmenade att wederbörande, fom utgjorde y fterffapet och fonfiftorierne, ide borde höra dylika fall, då man eljest wore förwissad de alltid skulle motsätta sig ansökningarne sälunda hindra den den åfyftade friheten i ligionssaker. Samma dsigt delades af Pi Andetsson från Jemtland. Propositionen u de afgifna yuranderne remitterades till L. utskottet. —— — Swen Rosenbergs motion om förändradt sätt för prestwal. Bland alla de frågor, som wid innewarar rifsmöte komma att taga de särskilta stände eftertanka i anspråk, finnes säfert ingen, for djup och wigtighet fan ens jemnföras med, mindre öfwerträffa den, huru wårt fyrfon fende skall för framtiden ordnas, hwilka f bättringar, som deri behöfwa göras, så både den enskildes samwetsftihet och det hel ränwisas anfpråf för att skydda för en rdje påträngande upplösningsanda bibehållas i hwarderas tillständiga rätt. Huru förhållas bör med dem, fom ide I gre trifwas inom den bestående kyrkans o råde, utan för sitt wålbefinnande anse nöd alt utflytta, och likt piofeten bygga sig hydd hwarifrån de funna åståda hwad den ogud tiga staden wederfaras skall, när de förmoda bämndedagarne inbryta, derom hafwa wi a ledning wåma förslag från högre ort, denna fråga kommer nog till tals i sin tid. Den utgör således ice föremål för 4 motion jag härmed har åran för hederswå ståndet framställa. Men det torde icke wara alldeles nog att r lera om friheter för dem, som utgå eller rev utgått ur kyrkan. Det är llart att ffålet deras utgående måste wara något werkligt el inbilladt ondt inom den fyrfa, hwari de a fig icke kunna trifwas, och detta onda fan I teligen, om det bibehålles, utöfwa samma w fan på tusenden af dem, fom ännu qwarfs det fan således blifwa ett fortsatt utgåen fom slutligen medför samma werkan på fyrk som alltför starka åderlåningar på mennif froppen, isynnerhet om kyrkans egna barn fr komma att förmärka, det de äro mera stjufn derligt behandlade af sin förmyndare, stat än de förlupna barnen. Att der inom kyrkan finnas icke så få anl ningar till skälig klagan erkännes så allmå till och med af det stånd, som tyckes göra hwad göras fan för att behålla allt i fit sintliga skick, att någon bewisning i detta seende icke synes behöflig. Jag will der gång endast fästa mig wid ert enda förhällan nemligen prestwalsförordningarne, hwilka, de fortfarande bibehällas i sitt närwarar frid, sakert engång skola medföra samma ww fan i Swerge fom likartade förhållanden m fört i Skoltland, så wida icke innan def x kyrka söndersplittras i ett kaotiski virrvarr an så många konfessioner som ledare. Anledning finnes till det antagande, att d dissenterlag, som kommer att föreläggas ril ständer, innehåller förstag derom, an fepar ——————— —— — ——— — sende gänger bört detsamma, så ledena de ANJI RM Ad KS mm —