Helsingborgs-Posten – 21 november 1859, sida 2

a ser ligen wan, delar geådan, eliga 1 fynz sjels den 1 för de ej g af ljden löfte ges? i bes inska törre dte regiz ilja, 5 ho: duSmel: indet ågon ttills Nors det i var ustor inda Uppe ) oe ett ant, tode dom Vor obes 1 Att som inde till: mos will N02 en: ötle lse, uns lin. zna aste sen ing ras ge er D a efter omständigheterna wäl. Stockdolm kl. 5 eftermiddagen, den 15 November 1859. F. A. Wästfelt, tjenstgörande Lifmedifus. Så snart stunden för Hennes Kongl. Högbets förlossning nalfades, underrättades derom genom Friberrinnan Wilbelmina Bonde, fodd Grefwins na Lewenhaupt, bwilken i egenskap af Hennes Kongl. Högyets Hofmastarinna tjenstgjorde, DD. MM. Konungen, Drottningen oc Enfedrottningarne; Rikeständens Talmän, afwensom de af Deras Ercellenser od deras Fruar, dwilka Kongl. Maj:t genom nådiga bref onmodat art sasom wittnen wara tillstädes och underteckna det protofoll, som wid deita tillfalle fördes af DH. Erc. Herr Statsministern för utrifes ären: dena. Sedan Hennes Kongl. Högbet, Fl. 3,10 min. c. m. lydligen blihvit förlöst och protokollet af DD. MM. Konungen, Drottningen oc) Enfedrottningarne, DD. KK. HH. Hertigarne af Ostergötbland och Dalarne samt DD. CE. Hr Grefwe Carl De Geer, Herr Grefwe Löwenhjelm, Herr Grefwe M. A. Lewenhaupt, Herr Friherre C. R. L. Manderström, Herr Friherre Lonis De Gcer, Herr G. C. Sibdern samt Fru Grefwinnan Skjöldebrand, förd En: nee, Fru Frierrinnan Manderström, född Baner, Fru Friberrinnan De Geer, förd Grefwinna Wachemeister, Fru Sibbern, född Svane, och Fru Grefwinnan Hamilton, förd Giesecke, af, wensom Herr Landtmarskalfen och Riksständens Talmån blifwit undertecknart, blefwo på H. M. Konungens bejallning, genom den wid Hofwer wafthafsCande O ficern of Ariillerlet, tecken gif na tll salutskottens loesande. (Efter det berörde protokoll war undertecknadt, täkns H. M. Enkedrottning Josepbina sjelf bära det Konal. Barnet ut i H. K. Hertigiu nans yttre rum, att wisa det för dem, fom der woro i stor mångd församlade. Kl. balf 5 c. m. bebagade H. M. Konungen hålla Statsråd och tellfännagaf derwid att den nyfödde Konpl. Prinsen fommer att i der heliga Dopet erhålla namnen: OSCAR CARL AUGUST, fomt föra titeln: Herinig af Gotland. Genom Kongl. Ciil,departementet affändes telegraf strifwelser till Kongl. Maj::is samtlige Befallninasbafwande i lånen med undamag, af Stockvolms oc Jemtlanda, äfwensom til Of: werkommendanten i Carlsfrona fam: RKommens danterna i Gotbebora, Christianstad, Vandsfros na, Wieby od) Waxholm. Dessutom utsärdas från samma departement sårskilda Kongl. Bref till Kongl. Maj:s samtl. Befallningshafwante, Guvernaren å S:t Barthelemy, Cbeferna för de ft landeorterna förlagda Regementen och Corpser famt befalhafwande Mmiraten i Carlökrona, med befallning att den lyckliga händelse fen kungöra inom lånen, på ön S:t Bariheles my samt för regementena, corpserua oc) Kongl. flottans afvelning i Earlekrona, och afgå jem: wål nädiga bref till Generalbefalhafwarne i de fem militärdistrikten samt Söavalleri-mfpefktös ren Genom Norska Kansliet afgär enahanda underrattelse till wederbörande chefer i Norrige. Till samtlige Domkavitel i Niket samt Stods bolms stads och Hof konsistorium fringsåndas fran Koagl. Ecelesiastik departementet, jemte cirfulärskrifwelse, nedanståcnde formulär till Tacksägelse oc Bön, för att i alla kyrkor och under allmän gudotjenst från predikstolarne upps lasas, då äfwen pfalmen N:o 272 afsjunges, ger, att han alltid strängt följt hederns od) redbarhetens laaar. om ide wmertnen trav detd C. A. bwilfet i Rikets fäfiningar werkställes under fö restrifna salutstotts aflossande. J Kgl. Slottås kapellet förrauas denna tacksägelse i morgon kl. balf 2 e. m. och i hufwudstadens öfriga kyrkor kl. 4 e. m. i samband med aftondönen. Ofwan omnämnda formulär är af följande lydelse: Tacksägelse och Bön, i anledning af D. K. H. Hertiginnans af Öster götbland lyckliga nedkomst med en Prins. Barmhertige Gud, farleksrife Fader: Med rörda hjertan samlas Ditt folk i helgedomen, att hembära Dig Iof och tacksagelse för den nad, Du låtit Konungayus och Fadernesland weders faras. De böner, wi för en älskad Furstinna till Dig uppsandt, hafwa blifwit börda, och ge: nom Hennes lyckliga nedkomst med en Prins bar Du stankt of en dyrbar gäfwa, ett nytt föremål för wår färlef och wåra förhoppningar. Allgode Förbarmare! Dig berje wi om fort farande nåd och beskydd! Styrk den dyra Modrens frafter och gif Henue helsan åter. Sträck, o Gud, Din skyddande hand öfwer den nyföds de Furstesonen! Förhjelp Honom att genom det Heliga Dopet blifwa upptagen i Din dri: steliga församlings gemenskap, och låt Honom fostras art blifva Ditt barn, till glädje för fis na böga Föräldrar, för Konungabus oc folk. 0, Konungars Konung, anrope wi: Af ig fommer all nad od) walsignelse. I Din milda hägn inneslute wi wår asskade Konung od) bela Hans Hus, Hans folk od) tand, Upps tog med wälbibag wåra bjertans tackoffer och bör wår bön, för Jesu Cyristi skull: Amen. Husagan. Hwarje sak har twå sidor och sanningen ligger oftast midt emellan bäda ytterligheterna. Tetta torde husagans afffafs fande hafwa lärt få wäl husbönder fom tje. nare. Husagan, fade wåra moderna filantroper, år en barbarisk qmarlefwa från en bars barisk tid, och men framhöll få vaflåtligt las gens missbruk att det slutligen fåfom nästan gifwet amogs att den ide kundr annat än missbrukas. Om en husbonde böjde ett finger emot en tjenare, få skrek man widt och bredt om det himwuelåffriande uti att lugen gaf den ena menniskan en sådan maft öfwer ben an: Dra, men man nämnde ej ett enda ord om den tjenande klassens lätja, sturskhet och tilltagan: de osedlighet. J saknad af all praktisk erfar renhet, byggde man fina reflexioner på wackra, allmänna fraser, såsom att det war förnedrans de för menniskowärdet att stå under käppens herrawälde, att goda ord och förmaningar alls tid göra mera werkan än tillgripandet af den råa styrkans rått o. s. w. Wi skulle onska att det legat sanning i dessa suppositioner, men wi frukta att erfarenheten redan wisat motsatsen. Allmänt äklaga husbönder och matmödrar både i stad och på land att tjenarne, sedan den nya tjenstehjonsstargan utkom, tilltagit i lätja och sturskhet. Wid minsta arbete, som förelägges dem och hwari de ej behaga finna jmak, heter det genast: år husbonden ide nöjd med mig, få fan jag gå min wåg. När en husbonde har wigti ga arbeten, fom skola uträttas, få är han föga hulpen med an den lätjefulle tjena: ren går sin wäg och ännu mindre har ban tills fälle att löpa till länsmannen, fom kanske bor en mil och deröfwer aflägseWi tro att man war något för hastig med att belt och hållet afskaffa husagan, men fedan detta nu ffett, fan — Din skarysinnigbet bedrager dig aldrig — s( Aavsde friherrinnan MN A at A.. 3 det naturligtwis icke falla någon in att yrka def återinförande, hwilket ocfå wore omöjligt, Så länge tjenande klassen i allmänhet wars ftår på samma låga bildningagrad fom för närwarande, skola husbönderna ega skäl att klaga öfwer afskaffandet af en lag, som gaf dem någon maft öfwer fina tjenare oc fom, om man ide byggt fist omdöme endast och alles nast på def missbruf, i sjelfwa werket för fin tid war en nödwändighet. Det enda möjliga sättet för husbönderna att återeröfra det förs lorade husbondewäldet och skaffa fig arbetfams ma, trogna och höfliga tjenare är att ide sky någon uppoffring för att åt den fattigare flags sens barn, de blifwande tjenstehjonen, gifva en god och wårdad uppfostran och hwarje skilling, fom de offra på follskolewäsendets förkofran, skall i en framtid bära dem mångfaldiga frufs ter. När tjenarne blifwa upplyfte, flitige, höfs lige och sedlige, då, men ide förr, tro äfwen wi att rättigheten till husagas uldelande år en barbarisk, det fristliga samhället owårdig inftitution. Frän Klippans pappersbruf berättas följande olyckehändelse: En å brufet tjenande dräng of owanlig kroppsstorlek hade någon af de fis sta dagarna i förlidne mänad inlälit fig i brotts ning med twenne andra drängar derstädes på en gång, hwarwid det lyckades honom fälla dem utll marfen; men detta skedde på ett få wåldsamt fått, ant båda fingo hwar fit ben afbrutet. C. T. I Öwad Nyit från Ekesjö läses: För blott några dagar berättade wi om en af stadens walgörares bortgång, neml. fongl. bofs predifanten, kontraftsprosten och kfyrfoherden R. J. Sjöstedts; wi hafwa I dag äter en dylik sorgpost ant förkunna, det är förre rifådaggmans nen Petter Jöussons i Träslända död, som inträffade förlidne onsdag d. I des. Petter Jönsson, eh uru en bende af gamla stammen, d. w. s. utan någon synnerlig skol underbyggs nad, war dock i besittning ar egenskaper som ide åre alla gifna — egenskaper fom förwårfs wade honom aktning oc förtroende ie blott hos den allmänhet fom wid en lång följd af rifsdagar walde honem till fit ombud, utan äfwen hos många af sina medbröder wid riksdagarne och hos sjeliwa regeringen, ja, hos res genten sjelf, som ofta tog honom till råds i landets wigtigare frågor. Det klander, den otacksamhet, det gäck, fom mot honom uppstätt under senaste tiden, det är werldens lön, afundens lön, fig altid lif, då en man grånat och blifwit bräcklig under det allmänna förtros endets börda och stär i wägen för de unga, fom wilja trånga fig fram. Men det år ide wår afsigt att pä den aktade mannens graf uiströ frö till nägon polemik. Hans minne skall fås fert, oss förutan, akias och äras äfwen af hans motständare; ty man år ju aldrig afninggwårs dare än sedan man blifwit död och icke mera får någon i wägen. Wi wilje i wår kommuns namn blott nedlägga på grafwen en tadfamhes tens blomma för det goda han werkade åt wår stad, då den för fnart tre år sedan till flor del låg i grus och aska. Kanske — wi funna ger: na säga trollig en — hade icke wår stad war rit få åter uppbyggd fom den nu är, om ide hans warma föreställningar hos konung och ftåns Der uwerkat de understöd af allmänna medel staden erhållit. — Detta omdöme finner man ——— — Ni smickrar mig, berr baron, men ni förFD