waäanligen dro VID tesuttatet at hundens INATT flyktande turyck, då deremot det tll fin kärna äfta blir beballen gäfwa. Repertoireu för k. tbeatern i Köpenbamn under åleästäende delen af weckan: i morgon, thorsdag: Tilfeldet har Ra och Sfatten; fredag: En Kone, der fyringer ud af Vinduetr och 7Brama og Bayaderen; lördag: En mis nisteriel Embeatåmand och Aprilsnarrene. ——ARAROEER . En i Danmark gripen falskmyntare, wid nama Daufz lefsen, har yttrat mycken förwåning öfwer att det mar förbjudet att göra pengar. 3zå Folfetheatret i Köpenhamn uppföres nästa Fredag för första gången Et Waiserhuusbarn, fri bearbetning ef: ter romanen Jane Eyre. —— Stockholm. DD. MM. Konungen och Drotmingen samt DD. KK. HH. Hertigarne af Östergöthland och Dalarne bafwa den I dennes, Fl. 1 mids dagstiden, i Akademiens för de fria konsterna lokal tagit i ögonsigte de af brr Höckert och E. Berg målade och för Gustaf Wasas monument i Dalarne afsedda oljefärgstaflor. Sawal be styrelsen fom artisterne woro wid tillfället närs warande, och behagade H. M. Konungen för de sednare uttrycka sin fynnerliga tillfredsställelse med det konstnärliga sätt hwarpå de fullgjort sitt uppdrag. Kongl. Maj:t bar utnämnt och förordnat: till Revisionssekreterare Assessoren i Kongl, Maj:ts och Rikets Swea Hofrått C. J. Rabe; till Kaxritener i Kongl, Flottans Marineres gemente, Löjmanterne derstädes J. A. Metan: der och B. E. Fornell, samt till Löjtnant wid regementet, Underlöjtnanten od) Regementö-ads jutanten J. W. Kindgren; wid Lifgartet till häst: till Ofwersselöjtinant och Förste Major, Majoren i Armeen, Rytts mästaren wid regementet, Stanmästaren, IUds daren af Kongl. Swärdsorden m. m. C. J. F. Dorchimont; mid Götha Arslilleri-regemente: till Öfwer: stelöjtnant, Öfwerstelöjmanten i Artilleriet, Via joren wid regementet, Riddaren af Kyl. Swäårdås orden m. m. K. Bildt; wid Jngeniörcorpsen: till Kapiten, Kavites nen i Avmeen, Löjtnanten wid corpsen A. L. Strandberg; wid Konungens wärfwade Hufar-regemente : till Ofwerstelojmant, Majoren wid regementet, Riddaren af Kongl. Swärdsorden m. m. Fri herre W. Bennet; till Ryttmåstare, Ryttmäkar ven i ÄArmern, Förste Löjtmnanten wid regementet m, m. Friherre C. A. B. Cederström; och till Läåjtnanter, Underlöjtnanterne F. J. Krook och E. W. Gyllenskepp; wid Smålands Grenadier:-bataljon: till Kar riten, Förste Löjmanten Å. E. P. Camre, och till Löjtnant, Underläåjmanten J. R. af Klinte berg; famt i Armeen: till Ofwerstelöjenant, Kabinetiskammarberren, Majoren wid Andra Lifgardet, Riddaren af Kongl. Swärds orden m. m. J. G. Eketrä; till Major, Kapitenen wid Smålands Grenadier bataljon, Riddaren af Kongl. Swärds-orden m. m. O. S. G. af Klint; och till Underlöjtnant, f. d. Furiren wid Wermlands regemente A. L. N. Gagner, Bewiljat afsted: för Majoren i Artillerict, Kapitenen wid Wendes Artillevisregemente, Niddaren af Kongl. Swärds orden m. m. J. W. Kennedy; för Kapitenen wid Kronobergs regemente, Riddaren af Kongl. Swärds-orden O. A. Pål: man; sam: för Kapitenen wid Wermlands JFälfigare: regemente, Niddaren of Kengl. Swåäds-orden O0OO. Landsorten. Malmö. Hr Landshöfding v. Troil ankom den 13 dennes bit tillvaka frän Stockholm. — —— Om en revision af föreningsfordraget mels lan Swerge och Norge. (Ur Aftonbladet.) Motion af grefwe C. H. Anckarswärd. (Slut fr. föreg. n:r.) Den swenske rrgentens och föreningsstiftarens politif wisar sig, allt ifrån fredsslutet i Kiel, ända till och med konventionen i Moss, ide bafwa afsett nägot högre mål, än den dyna stiska glorian att regera twenne riken, inom hwilka det swagare uti sjelfwa föreningåfördras get lemnades anmärkningar att nåra anspråfen på undanrodjande af allt, fom åt det måftis gare rifet och talrikare folket funde antyda tros det minsta skäl af ytitre företrädesrätt. Divide et impera! synes omisskänneligen hafs wa legat på bottnen utaf föreningsstistarens dynasti politik. Norrmännen hafwa i deras fått att tolfa föreningsföredraget yrkat efters gifter i allt, fom i ringaste mån kunnat antyda en suprimation för Swerge. Swenska regeringarne hafwa äfwenledes was rit eftergifwande i allt; och detta i naturlig följd af regentens mera maktegande förhållande inom den maktigare staten ån inom den fwagare, der han blott är folkwiljans lagbundne werkställare. När föreningen ide afsäg en werklig och in: nerlig förening nationerna emellan, kunde der: igenom ide uppkomma någon starkare kraft, hwarken till gemen sam förkofran eller gemens samt förswar. J sjelfwa werket år förenade länder emellan ingenting få förswagande fom det ena landets afundsjuka och masstanksamma owänlighet emot det andra, och sadan har hikwäl omiffännelis gen finnesstänningen i om Norge warit emot Swerge alltifrån föreningens början, då man deremot inom Swerge urmårft fig genom idel eftergifter och undfallenhet. Jngen kan högre ån jag wärdera den norska statoforfattuingen och den derifrän ntgående norrmännens akmingswärda känsla för frihet och sjelfståndighet; men såsom swensk är jag berättigad till det påstaende att norrmånnens sjelfständighetsfänsla aldrig bort anse sig förs närmad af det främre rum inom föreningen, som obestridligen på grund af all rättsprincip tilllommer Swerge; och att det ingalunda hos norrmännen ådagalagt nägon sani fosterländsk politisk blick att föfa bestrida detta. Ensamt uti den uppgiften, art Norge till unionens upprätthållande blott skulle erlägga fem sjuttondelar emot Swerges tolf fjuttondes lar, ligger, i min tanke, all den erforderliga bewisniagen, hwilfetdera af de båda rikena den yttre repicsentationen för unionen tillkommer. Det öfwergår nåra nog all fottning, huru unis onens stiftare från Swerges sida frånträdt allt afseende å dess urgamla sjelfständighet; å dess fordna historiska betydelse; å alla dess minnen; då det i rifsakten medgafs att wid ett nytt fos nungawal (hwars behof Gud nådeligen afwäns De!) det skulle fomma att bero på den förfege lade f.deln att Norge skulle tillfätta fonung i Swerge, fom lifwäl gifwit Norge den såkallade föreningens förste konung. Jag tror, att Norge för fig sjelft skulle för Swerge, i farans stund, förete ett wida måte tigare och fraftigare stöd än af alla uniongfomiteet för det gemensamma förswaret torde funna ästudkommas eller hittälls ästadkommiis. Som jag ide inser, huru den genom föres ningsfördreget införda personalföreningen uti den gemenfamma konungens personlighet de båda rikena emellan Mulle funna nns fuse tabinett så benamnes af de, genom norrman beklädda, alltför betydliga ministerplatser I utlandet. Jag skulle, med ett ord, för Swerges räkning mycker gerna finna mig uti alla de eftergifter norrmännen yrka emot Swerges formella före: tråden inom unionen, blott med det enda wils for att benämningen förening? fiage för de bada rifena helk och hället utgå; och att fåmes delst den dunstbild af åra, nytta och politift wigt, fom man under nåra 50 år för Swerge söft tillägga föreningen, måtte, såsom ett Innes hållslöst ting, skingras ok förswinna. Då de unionella förhållandena inom norska pressen, säwäl som inom Storthinget, blifwit behandlade på ett fått, som understundom åda: galagt det föga wärde man i Norge fåfter wid Norges förening med Swerge, har det synts mig wara tid att swenska folkombuden äfwen bryda tystnaden, om de, liksom jag, äro öfwertygade att man äfwen inom Swerge eger grundade anledningar att för ingen del prisa föreningen, sådan den af norrmännen uppfats tas, eller att i minsta män hålla på def fort: farande beständ. Jag har föreställt mig, att en klok rolitif bjuder lagstiftningen att under den lugna tiden söka undanrödja anledningarne till osämja och till den split, fom en gång i farons stund funs de blifwa högst äfwentyrlig för de båda fols kens poliliska sjelfbeständ. Jag förbigår alldeles den traltatmässigt gas ramterande de båda risenas personalförening uti dynastichefen personlighet, ehuru vfördels aftig Den wid den fria undersölningen kunde förekomma. Att wål och till innebyggarnes fullkomliga belälenhet styra ett rike år redan en hög, en stor och ej så lått uprhunnen uppgift; an styra 2:ne, genom sedwanor, olika folkelement och organiska lagar, om företrådesrättigheter sinsemellan twistande folf, torde wara eti pros blem — i långden ännu hvårare att lösa. Jag har uppfyllt mitt syjte, om denna min ofullständiga framställning kan föranleda rikets ständer att taga föreningsförhållandena uti ett närmare skärskudande; och gör jag mig förs wissad, att rikets ständer då skola inse wigten och det obestridliga behofwet af en noggrann och allwarlig revision ar föreningsfördraget. J öfwerensstammelse härmed föreslär jag wörds samt, at rikets ständer uli underdånig frrits welse anhålla, det K. M:t måtte täckas till Swerges rikes ständer och till Norges Storthing afgifwa nårigt förslag, huru föreningsfördras det må kunna ordnas till de båda folkens mera ömsesidiga belåtenhet, för att, så widt möjligt år, derigenom förekomma en före eller sednare inträffande allwarsammare förening3s förhållandenas bryming. At — — Riksdagen. Plena d. 9Now.-. Nidderskapet och Adeln. Bland nya motioner anföra wi: ar br v. Mentzer om impotttull å spanmål; of hr A. W. Edelswärd om utarbetande af författningar angående byggnadswäsendet, i fråga om städers itwidgande och försköning, samt i sammanhang dermed om ny byggnadsordning och om anställande ar länsarfitekter. Presteståndet. Kongl. Majtis propositioner om främmande trosbekännare lamt om answar för den, som träder till eller utsprider willfarande lära, rese mitterades till lagutskottet. Kyrkoherden Ferne ström wille till dem bifoga ett betänkande, som skulle aflemnas i nästa plenum. Riksarkivarlen AAAAA . —