De twå Mariqauittas. af Paulin Nibovet. (Forts. fr. ur 97.) Tweune dagar härefter lyste glädjen ur alla ansigten i Bellamares rancho. Sir Richard Seymour war fommen. Oaftadt minnet af en nyligen genomgången sorg 1 Mariqulttas ansigte qwar emnat en lätt anstrykuing af swårmod, hade hennes ögou dock ett obeskrifligt uttryck af färlek och glädje; man sag att hon lidit och gråtit mycket under te sista månaderna, men den lycka hon fände war så stor att tanken derpå kommit henne att glömma allt annat .. . ja, fill och med hennes faders graf. J de warma länderna är hwitt i allmänhet sorgens färg, men marfis Roberas dotter klädde fig i swart, få fom mera motswarande hennes såäls tillstand. Don La: 3aro hade stupat för en af de första spanska kalorna och Mariquitta hade under loppet af nära tre månader hwar: fen tånft på att torfa fina ögon eller fe fig i en spegel. Jfrågawarande dag sysselsatte fig hennes tankar utefln: tande med Richards anfomst oc) hon nästan skämdes för sin swarta klädning, men då hon wid närmare betraktande faun att sorgdrägten klädde henne ännu bättre ån hon för: modat, smaleg hon med den naiva glädje, fom är få nas turlig för hwarje ålskande qwinna, som wäntar sin älskare, och hwars spegel sager henne att är wacter. Klockan 3 hördes hästtraf i dalen och snart stannade twenne ryttare utanför ranchon.