få afbrott spärrade för all annan trastk. ÖWe va hört en oc) annan klaga öfwer att gatorna få der barrifaderas oc att fotgangare på dem iwvebällas, men wi tyda att en och bwar gerna fan underfafta fig ett sädant litet obebag och är den ena gatan spåärrad, få fan man ju all tid fomma fram på den andra. Handeln ar sambällets vulsäder, ACNOM bwilken wålmåga oc rikedom bitströmmar, oc för bwarje wän af sladens framåätskridande fan det derföre icke gif: was någon bebagligare fon än lif och rörelse, talrika spanmålsforor, liflia omsättnina i but ferna, fartyg i bamn och på redd o. s. w. Wådeld. Majoren friberre Wrangel von Brepmers större bränneri i Hyby bar I dessa dagar genom wådeld tetalt nedbrunnit. Kapten S. V. Lagerhamus mördare har, för undergående af ransafnina, anländt bit till Swerige, uppå en af enkan Lagerhamn till statsninistern för utrikes ärendena i Maj månad gjord reavistion, sä lydande: i Svan jag numera fått grundad anledning till den öfwertygelse, att det å min man foop: tardic-faptenen S. P. Lugerbamn den I Mars delta år, ombord ä swenska briggen Magnus Stenbod manför wlovpet till Bospboren bes gångna lönmord ide är att anse fom en af ögonblickets ingifwelse i bråd skillnad tilllommen bändelse, utan lärer till motiv haft djupare för: sänkningar, för bwilkas intresse Joniske under: säten, joisen Nicolo Antonelli torte wara alt betrakta endast såsom ett alejdt werktyg, och att saledes denna asskywärda germng bwilar På planen af en förut uppgiord sammanswårjning, bwars afsiat möjligen fan genom en med strång noggrannbet förd ransatning uppdagas; få får jap, sasom ben mördades enka, wördsammast anpålla, att mördaren Nicolo warder, genom C. E. vboga åtgärd reavirerad till inställelse inför wederbörlig domstol bär I rikct, för un: dergående af ransafning och erhållande af fluts lig dom efter wårt lands lagar. Detta mitt yrkande fotar jag dels derpå att krettet blifwu begånget i swenskt fartog, och får ledes vå sycustt omräre, dele OM An de med tetta bemska brott törkniprade omständigheter aldrig funna få fulllomligt utredas wid unberse söfning inför utläntst domstol, emedan den om deltsamma befintliga bewiening ensamt utgöres af fartygets besättning, fom talar ett för nämns de bomftol ofändt spräf, bwilfet allisa mäste för domsstolen transfereras oc) hwarigenom, enliat den erfarenhet ätskillige cxempel i dylika fall gifwit, oftast de tll sanningens uppdagande wigtigaste upplveningar gått förlorade. Su: ligen och fom ett ingalunda owigtigt släl för min ofwan gjorda begåran wågor iag framsiäba an, äfven iden händelse Nocelo vdefins 4A ee — P—— Om en rcevision af föreningafordraget mel: lan Swerge och Norge. (Ur Aftonbladet.) Motion af grefwe C. H. Anckarswärd. (Forts. fr. föreg. n:r.) Det ända till sednare tider bestående få fals lade familjefördraget med Ryssland lemnade också alltid tillgäng på en sådan hjelpsändning för ordningens widmakihällande inom wårt land. Obserweras mäste det äfwen, att der war först efter 1848 swenska regeringen föll på den tons fen att begagna den norska Grundlovend tills städjelse att med norska skarpskyttar förse wår swenska hufwudstad. Bland de många bewisen å norsk owilja e mot allt hwad fom inom föreningen utgår ifrån Swerge, och å den retliga sinnesstämning, fom hos norrmännen ofta gifwer sig tillfäånna, må äfven nämnas sista Stotthingets afslag å us nions fonungens proposition till båda de refpef: tive ländernas representationer: Yt laga fråftt: egande domar och utslag i det ena af de föres nade rikena skulle få exefutiv kraft i gods, åf wen i det andra. Således en fråga om full reciprocitet; och yttrar fig härom en swensk pus blicist, med anledning af frågans behandling få wäl inom fom utom Storthinget: IMt publicisterna på bwardera sidan gifwit prof på en ej ringa öfwerdrif.:, de norska neml. vå en werkligen respektabel öfwerdrift i anspräf, de fwensko på en knappt förklarlig öfwerdrifr i undfallenbel. Ett annat lagjförslag, fom förclades sednaste rikodag oc) Stortbing och fom afsag regleringen af bwartdera rikets handelsförbållanden in: om det andras område, föranledde efter wan: ligheten norska Stortbingets afflag; hwaremot naturligtwis ingenting är att invända, då nor: ffa Storwinget cger en, af ingen bestridd rätt, att äfven förbise sitt lands omissfänneliga förs delar; men tet anmärkningswärda ligger uti den förewarande ton af wresig misstänksambet mot Swerges afsigter, fom städse gifwer sig luft emot grannriket, och bwarå det torde tillåtas mig anföra ett bewis, uti en Storthingsmans yurante mom Thinget, då tet omnämnda förslaget afhandlades, och hwarwid orden låra fallit som följer: wMan bar frå Sa ensk Side Fordringer og Fordringer i det uendlige; i Bebandlingen af neererende sag (proposittonen angående regler ringen of bwartdera rikets bandelsförvållanden) bar man bavt Anledning til at erfare, at der endeg bar veret sigtet efter en Toldforening, der vilde bave bragt oss i ett ruinerende Pros vindsielt Forbold; vore indre ckonomijie 03 fis nancielle Sager maa vi funne rande over uden ot vende Bliltret mod Nadoen. sentation bog fremmande mafter widkommer, få sakna i detta afseende de norska sordringarne å jemnlikhet med Swerge allt stöd både utt Grunds loven och utt riksakten. — Utlandet känner icke något annat konungarike Norge än det genom traftaten uti Kiel ifrön Danmark afsöndrade och med Swerge förenade, till följd hwaraf unis onsrepresentationen tillbor och mäste ensamt tilhöra Swerge, såsom det främsta af de förenade rifena. — Striden härom bade bort blifwa od) bade säkert blifwit ganska fort före utom swenska regeringarnes eftergifter i detta fom i andra fall, der det warit fråga att mwäårs na den statsbögbet, fom inom unionen ifrån alla synpunfter måste lemna Swerge främsta rummet; oc) bwilfet ätminstone ide af swenska foltet ännu blifwit bortstänkt, om det också af dess fullmäftige, såwål högste, fom högre och lägre, warit lemnadt utan uppmårksamhet, dä det fom bäss bort iakttagas. Norges Grundlovs 14 G lyder: Ibland annat — — — — — — — — — — — — Till Statbolder utnevncs enten en Norman eller en Swensk. DOansedt detta stadgande i Norges Grundlov, pågår nom Norge en stark agitation för swensk mans useslutande ifrån denna, uti de primitiva unionsförhållanderna i tydlig och positw lag betydelsefulla befattning. Förslag härom ingajo till setnaste Storthing, och swenska regeringen bar härwid, liksom wid andra tillfallen, gifwit en närande luft ät norrmännens oafbrutna bee mödanden ott undanrödja allt hwad fom i deras ögon kunde hafwa något sken af en inom untio: nen underordnad ställning till Swerge. Swenska regeringen lärer ide welat inse, att detta embetes successiva tilfättande med norrs mån och slutligen under en lång tid lemnande obesatt stulle hos norrmännen förete en färfoms men anledning att söka upphäfwa sjelfwa ems betet, rör att undgå den förargelsen att fe det anförtrodt ät en swensk. Norrmännen ädagalägga en alltför långt drifwen omtäligbet för alt, fom i det ringaste fan antyda ett underordnadt eller ett blott wid sido stäldt förhållande, fom, wid werklig realförening med Swerge, skulle, såsom det fvas gare, owilforligt alltid wara Norges plats ine om unionen, ut bwilket det etter all rimligbet endast säsom ett accessorium, ide fom ett principale. Den allmänna andan i Norge fyned före stäya fig, att det borde heta: att Swerge är ett fonungarife, förenadt med Norge, i i fället att det i traktaterna ej allenast beter men mäste beta, att det är Norge fom är förenadt med Swerge. — Ålt ett från Swerge helt och bället afföntradt Norge fan för norrmännen inneböra någon sördel, iärer blifva freårt att äragalägga;