Article Image
Om en revision af föreningsfördraget mel: lan Swerge och Norge. (Ur Aftonbladet.) Motion af grefwe C. H. Anckarswärd. Fyra tiofem år äro förflutna sedan den få kallade Nors es förening med Swerge å bane bragtes. Wid fretsslutet i Kiel den 14 Jannari 1814 afträdde ang danska maj:t uti traftatens 4:de artikel våterfallelis en och för ewerdeliga tider, så wål för sig, som för sina terträdare till danska kronan, till förmån för Swerige närfen Wålför Swerge!) alla def rättigheter h anspräf på fonungarifet Norge, hwilfet (med undantag f Grönland samt Ferdarua och Jsland) hädanefter skulle höra H. M. fonangen af Swerge och utgöra ett Eoungarife,förenadt med Swerge. Häremet förband fig fonungen af Swerge, uti fredsaftatens 6:te art., att i egenskap af Norges öfwerhet uswara för en del af donska rifets skulder, lämpad efter t förhållande i folfmångd och tillgångar, hwilfet Norge de till Danmark. Genom 7:de art. afträdde konungen af Swerge till Daus ark swenska Pommern och furstendömet MNiigen. Traftatens 14:de art. bestämmer hertigdömena Shlesg och Holsteins utrymmande ar de allierade trupperna h swenska truppernas inryckande i Norge samt besättande dess fästningar. 18:de art. upphäfwer den qwarstad och det embargo, varmed de begge monarfernag refveftive undersåters egens m mar belagd och hwarwid de, hertigdömena älagde igskontributioner, till ett belopp af 12 millioner rifsbant: ler, lära blifwit efterskänkta. Uti den 19:de art. afstår Swerge alla anspråf på erfätte ug för de swenska skepp och laddmngar, fom blifwit upps agta af danska fapare sedan freden i Jönköping (uppgår de äfwen, som det förmodas, till mera än 12 millioner ssbanksdaler eller 24 millioner rdr rmt). Genom den första af de hemliga artiflarne, fom bifo ides fördraget, lofwade Swerge att till fonungen af anmarf betala en million rdr bfo; men då Man härtill lle foga orden: för Norges afträdande, rer den danske underhandlaren fraftigt yrkat nteslutande detta tillägg, förebärande att fonungen hang herre icke lle att man någonsin om honom skulle funna föga att u fålt fina undersåter. Millionen aflemnades ech emottegs icke destomindre. Sidan war Swerges statsrättsliga rätt till fonungarifet orges oinskränkta införlifwande med Swerges krona; der enahanda förhållanden fom furstendömet Finland uns r så många seflers förlopp war förenadt med det öfwer lsmässan städse sörjande moderlandet, och under samma tsrättsliga förhällanden, fom i beklaglig åmmnelse omwil: ligt underlagt Finland det ryska wäldet. ii PAS AK k 2 med Franfrife, och enda medlet att komma till detta re fultat, på samma gång man afser Swecges sanna intres: fen, är förwärfwandet utaf Norge. Sweuska folket har under nära ett halft århundrade tål: medigt äsett fina representanters skygghet, att offentligt undersöfa oc) granska huruwida den s. f. föreningen med Nerge i werkligheten medfört för Swerge de fördelar, som de maktegande under tiden wisat sig tillerfänna den, dä de i synbar mätto gjort intet för att jemna de alltifrån def början fereningen widladande missförhallandena för Swerge, hwilket gerna måste medgifwas hafwa warit swårt, sedan be, till följd af en wid tillfället rådande högste wiljas dolda afsigter och dubbelspel, traftatmässigt blifvit ftadfästade. Om, ifrån det ofwan till pepularisering ibland fwens skarne antydda system, tanten förflyttar sig till systemets bringande till utweckling och werkställighet, då alla medlen dertill woro eröfrade och wunna få häpnar man för flut: satsen och skyr att uttala den. Tiden har åtminstone synts mig un wara inne att till tals inom rifsdagen bringa detta rikswigtiga ämne. Härwid framställer fig först den frågan under hwilken flags benämning inom statsråtten Nerges förening med Swerge fan hänföras? Och deu lärer oaftadt allt advoc katoriskt polemiserande för och emot, ide af norrmännen wilja antagas annorlunda än såsom en blott personel före: ning uti den genom foreningsfördraget gemensamma fomme gens rerson. Stang, uti fin Kengeriket Norges constitutionelle eller Gruudlov:beftemte vet, sid. 61, anser swaret obestämdt; men kommer lifwäl emet den i Nerge drifaa åsigt till den slntsats att föreningn må hänforas till werkliga fatsföre: ningar (Uniones ciritalenses) ech tillifa till de reella och lifa (reales et 2quales). Föreningsferdraget har ända ifrån fin början, med mera och mindre afwoghet emot Swerge, of Norrmännen enufis digt och uteslutande i deras fåfänga warit tolfadt. Genom den ren 14 Angusti 1814 of den swenske fegers winnaren i Moss afslutade fonventionen hafwa nurrmäns nen i åtskilltga fall funnat från egennyttans synpunkt wisa fig handla i deras rätt, då de, under förbiseende af likhet i skyldigheter, ända till ytterlighet emot Swerge. drifwit anspräken å fullkemlig likhet i rättigheter, men icke alltw, med afseende å den tacksamhetskänsla, hwaruti Norges folk berte fänna fig slå till Swerge för en efter seklers från: waro äterwunnen jjelfständighet och för den egendomliga grad af konstitutienel frihet, fom genom Swerges uppefts vingar af blod, af dyrbara och fåra landskaper och af rens ningar blifwit ensamt Nerges anpart uti den s. k. före ningen, utan några fer Swerge metswarande förtelar. (Ferts.) 22—k—a — Landsorten. ning har deremot uppstått att benen kunnat tillhöra någon mördad person. Ön har warit odlad och bebodd af en artillerist wid Wendes artilleri wid namn Klar, efter hwilken hon fednast fåt sitt namn. Han bodde der länge efter afskedstagandet tills han omkring år 1830 af Ahlwikens egare utwerfade sig tillständ att flyr: ta husen till en närgränsande udde å fasta landet, der både Klar och hans hustru för nägra år sedan afledo. Man will häraf sasom ett möjlighet hemta, aft någon från artilleriet i wärfningsarenden stadd och med penningar före sedd person besökt Klar samt tillsatt lifwet och blifwit begrafwen å ön, samt att Klar seder mera önskat derifrån ajfflytta, ehuru ban forts farande disponerade den lilla ön. Westerwik d. 2 Nov. J måndags fortsattes ranfafningen wid härwarande Rådstufwurält med haåftade drängen Jan Larsson, misstänft för mordet å sadelmakarelärlangen Edstrand hwarwid ytterligare ätskillige wittnen, hwilka gåfwo ännu större stöd är den formodan, att Larsson är werklige banemannen, ehuru han icke kunde förmås aflägga nägon fullständig bes kännelse om brottet, utan endast, undwikande gaf till swar an han ide med wett och wilja begätt dråpet. Genom detta swar wille den tilltalade låta päskina, det han wid tillfället warit af starka drycker till den grad berusad att han icke kunde påminna fig hwad fom uns der flagåmålet fig tillorage; men detta motsades af alla de afhörde wittnens berättelser hwilka öfwerensstämde deruli, att Larsson wäl syntes något uUupprymd, men ingalunda warit öfwerlaslad af spirituosa. Protokoll öfwer den ar förste stadsläkaren, herr dokior Fotling för: rältade obduktionen å den mördades döda Fropp wid hwilken förrättning den tilltalade warit ån häftet hemtad oc inställd, uprlästes af domtolen, och inhemtades deraf, att aflidne Gt: strand ljutit Döden genom elt djupt kuifahugg som afsturii pulsådran på halfen bakom menfira örat och förorsafar förblödning inom några minrufser. Häktade Larsson, som wid sista ran

9 november 1859, sida 2

Thumbnail