Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1859, sida 2

dåna utgör en del af qwinaans upyfostran, Sennar; de lära att dåna alldeles på samma fått sem de lära att dansa. — (Soda doktor — swarade markeåsen leende — wi weta ganska wåt att ni är en ivefegel Men allwarsamt talatt. hwad tror utom Mariqnittas tillltand? — Det bar, fom jag redan sagt er, min gamle mån, ingenting att betyva, J den ålder, hwari er dotter benin: ner sig. ärv alla sadana tillfällen mycket wanliga och härs flyta af de obetydligaste orsaker. J dag 1. ex. innehallär luften mycket electricitet och jedan i morgse har ett vc wåder warit i annalfande; dert ligger formodligen hela hemligheten. Makifen smalog bittert. Dektorn kände ännan en gång på patientens puls, ordinerade för att tillfredställa Ii: chard några droppar, tog sin hatt, fina handskar och sin ridri ska och aflägsnade sig. Klockan åtta waknade Mariquittaå ånpe. — O jag lilla fjolla! — fade hon når Hon faun fin hand hwilande i Nichards — jag har förlorat en Hol dag med att sefwa. Men — tillade hon oh lifsem efter: tånkte naget — jag har då icke alldeles förspilt min dag, ty jag har drömt om er. Richard. Den Lazaro. som gått ut för att uttelr några defall: ningar, återfom, — Min båsta Richard — fade han efter att hjevtligen hafwa fysst Mariquitta — jag har redan förebratt er att ni i dag fommit enjam, men DÅ det un år få ech mo må ste wara ombord i afton, få will jag rada er att icke dröja längre här Himlen har ett horande utseende. — J: — tillade Mariqnitta Iypguande — vet ästar i fjerran. — Ni fan få Diego till sällskap — for — Hdar öre? — afbret honom Rachard — Sör att forfwara er — fade Mariyn — Viet rega och blast? — föll iachard — Jåa tackar er, marfis, men er gaml. onobigtwis få sie ett fallt duschbad och u just ide svärmar för dylifa safec. Jag de vätta element när det stermar, åskar ech reg i mitt manliga ressällskap. — JF fall will jag tillvida er att ide Gt häsl är sadlad, gir den sporrarne och fö så snart fom möjligt, om ni will hinna omt — NMåäwäl, jag måste wäl lyda er, markis chard suckande. Derefter tillate han med en ön och wen Mariquitta: — I morgon, icke sannt2 — Det beror ju på ev sjelf — Jwar slickan. — Säiledes I morgen! — fade Richard och Snare hordes hofslagen af en bortgallopp: Mariamtta nyvreste fig, stödde pannan mol lpyaade for att fa länge fom möjligt uppfå befslagen. När hon icke längre kunde höra 1 tilibafa vå hufwudkudden och suckade: — ME det gifwes funder i lifwet, då m hof af att gråta, utan att weta hwarföre. Markusen Hate icke misstag:t sj i för spå wådcet. Richard hade knapbast tillryggalagt steg forrän :egnet började att stromma ned, andra ändan af sierran brot ewådret riktiat henom. Wan wit stermarne på ecccanen br