att ni sluppit med åtta dagars arrest, i i fäller för tre mänadera, hwartill nt war dömd. — Och bwad säger ni om safen, min bror ? — Jag figer att den slutade ganska sycklmt. — Och jag — swarade Don IJof med dof röst — jag swär att bämnas. — Ah! Hämnas! ålrr det på det sättet ni mill wisa er tacsamhet? — Lätom oss förstå bwarandra rätt, berr al: kad, jag will hwarken bämnas på flationgder fen, fom afsatt min, eller på guvernören, fom dömt mig rill tre månaders fängelse, och ide heller på er, fom lätit innespärra mig i ätta dagar, ehuru ni med ett ord till en wiss dam, bwars namn är öfwerflödigt att nämna, men bwars inflytande är kändt, sunnat förskona mig från att baträda fängelset .... — På hvem will ni då hämnas, min berre, när det hwarken är på stationoschefen, på gu vernören eller på min? — På den engelske kaptenen. — Ursäkta att jag skrattar åt ev ... Tror ni fanste att bang fatholska majestät will utrus sta en flotta och landstiga i England för att kräfwa erfättning för den ganska roliga myftis fiktion, bwarför en of hang ringaste underfåter warit föremål ? — Ni kallar således der bofstreck, hwarför jag warit offer, för en rolig mystifikation? — Känner ni någon lampligare benämning derpå? Nägra ögonblicks tystnad inträdde. — Spanien behöfwer icke att utrusta når gra fartyg, fom det ide har, för att bämna en dess flagga tillfogad flymf — f:varade Don Joss torrt — men jag fan sjelf hämna mig och der will jag också. — Mi wil således sjetf utrusta en eskader och jaga korsaren. Don Joss endast ryckte på axlarne. — Nej? ... Näwäl, jag gissar nu hwad ni will göra — fortfor alkaden — ni will köpa kryssaren, som ni för ätta dagar sedan kommenderade od) fom nu af regeringen är ut bjuden till salu; ni will armera den med fa: noner och plöja begge oceanerna med denne fruktanswärde örlogsman, till def ni stöter på den engelske briggen. — Spara ert hän, min bror — swarade ex: kaptenen torrt — häu är ett dåligt argument och för öfrigt, om jag werkligen bade något sådant i sinnet, få skulle ingenting funna förmå mig att uppgifwa min plan. — Men hwarför har ni då kommit hit oh hwad will ni mig? — Nu komma wi straxt tl det. Jag will att ni skall hjelpa mig att hämnas. — Jag! — Ja ni. — Ett präktigt infall! Ni är galen, min bror. — Jnfallet är godt och jag är icke galen just emedan jag fatt det. — Jag tillstär att jag är mycket nysiken efter att få weta hwilken rol ni tilltankt mig i ert heliga forståg. — En rol, som swarar mot er förmäga, en alldeles prosaisk och civil rol, nemligen den att försträcka för min plans utförande nödige pen: ningar . . det är alltsamman. — Werkligen? — Ju, min bror, — Och ni antager förmodligen att jag få mycket snarare will spela denna rol, som det icke blir för första gången? — Ni träffar spiken på bufwudet. — Godt, bör mig då, Don Josk. Sålänge det endast war frågan om att betala edra fpels skulder eller de skulder, fom ni äsamkat er genom edra kärleksäfwentyr, har min börs warit er öppen, ty jag bar ursäktat edra ungdomås